lördag 26 april 2014

Reportage i Femina

I Femina finns ett reportage om mig i majnumret. Redaktören Nadja Jönsson har sagt att det blir detta nummer och så blev det. Tidningen finns att köpa nu. Det är ett reportage, som handlar om mig och min mamma. Hon som dog så tidigt, bara 43 år gammal, och som jag hittade död när jag kom från ett sommarjobb. 

Det är fortfarande mitt livs största chock. Ingenting efter detta har varit värre och kan inte bli det heller. Det betydde att min barndom abrupt tog slut den dagen och att jag fick ta hand om allt. Jag hade en lillasyster, som bara var ett år då, och som gick omkring dagen efter att vår mamma hade dött och sade: mamma, mamma. Hon letade efter henne. Jag kan fortfarande höra hennes röst. Själv var jag 22 år, men inte alls vuxen.

Det gick inte att förklara för min lillasyster att mamma var död. Hur skulle hon kunna greppa detta? Ingenting gick att säga eller göra som kunde hindra denna smärta. Och vi kunde heller inte ta hand om lillasyster Tina för hon hade inte samma pappa som vi andra, min lillebror och jag, och pappan ville inte att vi skulle ha henne. Hon blev först omhändertagen av vår moster och sedan hamnade hon på barnhem. Innan hon till slut kom till några kompisar till pappan som fosterbarn. 
Tina vår lillasyster vid julen 1967 innan allt svårt hände.
Det här är fortfarande känslomässigt svårt att tänka tillbaka på detta fast det om några år är 50 år sedan. Hur skulle livet ha gestaltat sig om inte vår mamma hade dött? Hon ville inte hålla ihop med pappan till vår lillasyster för han hade misshandlat henne. Hon ville lämna honom, men hon dog istället, och Tinas pappa blev den siste som pratade med mamma. Vad sade de till varandra? Jag vet inte. Det var på lunchen den dagen hon dog och sedan kom jag hem på eftermiddagen och hittade mamma död. Hon dog av astma, som är en psykosomatisk sjukdom, fast hon hade medicin hemma. Hon hade ramlat ihop över soffbordet och dött. Hennes hjärta hade stannat.

Tina mår bra nu precis som resten av släkten. Så bra som det är möjligt. Jag har jobbat hårt för att hålla ihop alla och det har gått någorlunda förutom med min lillebror, som jag inte längre har någon kontakt med. Vi får se om ett bröllop i släkten i sommar kan göra att vi alla träffas igen. Min bror har aldrig gjort upp med vad som har hänt honom. Varken mammas död eller hans frus död. Han har flytt ifrån allt. Så ser jag på det fast jag trodde ett tag att han också hade gått vidare. På riktigt. Han har kompenserat med ägodelar istället. Och så kan man göra.

Själv skrev jag ned det mesta i min första bok Ett Sekel av Tystnad. Där lade jag allt som hade hänt och som hände mig i detta land, där allt är så perfekt. Men svåra ting händer ändå. Det är meningen att vi ska kunna ta oss förbi det mesta. Och det har jag gjort. Även fast svårigheterna fortsätter. Till slut är vi så mogna att vi likt äpplena kan lämna trädet där vi har blivit till och gå vidare. Livet tar aldrig slut. Det har blivit min absoluta övertygelse. När det en gång i tiden blir min tur att lämna denna jord så ser jag fram emot fortsättningen.
Här är texten i Femina som handlar om min mamma och oss.

6 kommentarer:

  1. Gripande läsning! Men oj, inte visste jag att min allergi/astma mot päls, pollen,kvalster och mögel hade psykiska orsaker??? DET har ingen sagt till mig, allra minst på akuten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Astma är psykosomatiskt, vilket betyder att det har sin orsak i både kropp och själ. Det är därför jag undrar vad de pratade om den där sista dagen när mamma levde. Hon var innan dess tillsammans med och gift med min andrapappa Tore och då var hon aldrig sjuk. Hon var dock allergisk som du. Men tillsammans med den här mannen blev hon sjuk. Man måste ha de genetiska förutsättningarna för att få allergi. Jag har det, en stor del av släkten har det, men jag eller andra har aldrig haft astma. Dock en del allergi. När mamma dog så var den vanligaste kommentaren: men astma dör man inte av. Nähä roligt att få höra. Och min chef på sommarjobbet sa att det är bättre att dö så där än leva och bli gammal. Jag blev stum av sådana kommentarer. Så okänsligt, men jag begrep att de inte fattade. Redan då.

      Radera
  2. före kortisonet dog 500 per år i astma. Jag tror det är skillnad på ickeallergisk astma och allergisk.

    Jag har haft katt, hund och fåglar och bott i ett mögehus. Jag fick förklarat att min hink blev full av alla dessa allergener, sedan bröt astman ut.Allergisk med rinnsnuva å irriterade ögon var jag ju en längre tid före men det trodde jag var en besvärlig efterhängsen förkylning.

    Jag älskar ju djur, så att vara allergisk mot katt tex - har jag skitit i, men det var bra i början eftersom jag faktiskt blev väldigt sjuk.

    Man har förklarat för mig att det är fekalierna av kvalster, sporer och toxiner av mögel, pollen och pälsepitel som jag är allergisk mot. Då jag inte utsätts för det är det ju lugnt.

    Blir jag förkyld och det far ner i lungorna bildas ett segt slem och då jag fått flunsa krävs sjukhusvård. Inte det minsta "psykiskt" betingat utan högst fysiskt.

    Min mormors mor dog av astma, jag har allergier på min fars sida också. Bla gluten,mjölk, fisk. En annan är allergisk mot pälsdjur

    En kusin tål inte ärtprotein och vissa blommor, vilket gör att andningsvägar sväller igen och akutvård krävs. Mycket opsykiskt

    Min som tål en Kåvepenin, får urtikaria över hela kroppen och feber

    En arbetskompis tål ej räkor, blir jättesjuk. En vän tål ej fisk, skaldjur, gluten och mjölkprotein/socker. osv osv. Alla får andningsvägar involverade förutom hud ögon näsa reaktioner

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du tror inte på psyket. Nej det behöver man inte. Både min mamma och min mormor dog av astma, min 96-årige morbror hade det också på slutet av sitt liv. Och naturligtvis får du inte höra sådant av medicinare eller på akuten, men för mig är det självklart att det också var psykiskt. Min mamma hade astma som liten också och när hon var gift med min pappa, men inte under alla år med min andrapappa. Men man behöver inte tro på själen (eller det mentala) om man inte vill. Du behöver inte övertyga mig. Min mamma visste vad hon skulle undvika: hö och räkor, kräftor tex. Hon var uppvuxen i en fiskarfamilj vid Mälaren. Både och behövs, anlag och utsatthet. Mögelhus är inte bra för någon. Ha en härlig vårdag!

      Radera
  3. Intressant! Måste jag kolla efter Femina. Inget jag läser i vanliga fall!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Gör så! Det var länge sedan jag läste den också. Men jag skrev faktiskt för den för länge sedan. Men nu ville de veta om relationen mellan mig och min mamma. Någon hade sett vad jag skrev i bloggen.

      Radera