fredag 23 november 2012

Ris och ros

Här finns jag i dag. Och här. Jag tillhör de som läses mest i Sverige kan man tänka när man ser det där. Betyder det något? Jodå. Det gör det.

Att skriva är ett sätt att uttrycka sig och det man är. Jag har fått ris och ros för min nya bok I ormbärarens tid från vänner och släkt. Mest ros förstås, men också klagomål på att jag inte skriver mer om min farmor.

Min bok var inte tänkt så och jag insåg att jag kände henne inte särskilt bra heller. Jag kände inte någon av mina släktingar så väl för Sverige var ett uppbrottsland då på 50-60-talen och min mamma och pappa skilde sig och jag blev misstänksam mot min pappas släkt.

Farmor var snäll och hennes syster Jeanette likaväl. Vi var där ibland och hälsade på, men de ingick inte i vårt vardagsliv. Farmor som hette Augusta Schenström som flicka och växte upp i Västerås. I min nya bok så finns hon med som kontrast till hur min mormor hade det.

Deras ekonomiska förutsättningar var som natt och dag för dessa båda kvinnor. Farmor tillhörde överklassen och min mormor den absoluta underklassen. Och ändå gifte sig farmors yngste son med min mormors yngsta dotter.

Min farmor blev fattigare genom sitt liv och måste tas om hand av sina söner efter skilsmässan från farfar. Hon arbetade aldrig. Min mormor arbetade hela sitt korta liv och föll ihop och dog en natt i oktober av ett astmaanfall lika fattig som när hon föddes, men hon hade uppfostrat tio barn tillsammans med min morfar. Ja inte min mamma helt och fullt. Det hann hon inte eftersom mamma var tio år när mormor dog.

Mormor blev inte mer än 55 år. Min farmor drygt 70. Jag vet inte vem som hade det lyckligaste livet. Det går inte att se in i en människa på så vis. Men mormor ser ganska trött ut på en bild jag har av henne. Som om livet var mest släp och slit. Farmor försvann bort från den här världen i demens och kände inte igen oss barnbarn på slutet.

Och klasskillnaderna har jämnats ut sedan dess. Jag sitter i mitt hus som är mer än dubbelt så stor som mormors torpstuga, som hon aldrig ägde. På farmors sida har släkten kommit mer i nivå med oss andra. Då ägde de stora hus både i stan och på landet.

Så här skriver en avlägsen släkting om min bok (kände inte denne tidigare): Nu har jag förtjust läst och sökt följa med i hisnande svängar i tid och rum och ditt sköna direkta språk om vardagsnära tillvaro bland släkt o vänner kopplad till mayas galaktiska ormperspektiv, fascinerande men också verklighetsberikande, det gav en fin läsupplevelse.

PS. Kontrasten mellan min farmor och mormor är hisnande. Här är min farmors historia bakåt i tiden: dotter till häradshövdingen Max Schenström i Västerås, som kom från politiker och borgmästare i fyra generationer bakåt. Farmors mor var Marie Julie Lerche Johansen från Norge. Hennes far var Jacob Lerche Johansen politiker, statsråd och marinofficer i Norge. Hennes morfar hette Claus Pavels och blev biskop i Bergen i slutet av sitt liv. Min mormor kom ur fattiga förhållanden från torpare och soldater. En båtsman levde här på Värmdö Anders Efling Ahlgren, som ingick i båtsmansregementet i Södra Evlinge rote, Ingarö, Värmdö född den 29.12.1795. DS.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar