söndag 17 juni 2012

Aten som en glad stad

Den var det säger Theodor Kallifatides.  Det var den gladaste staden i Europa. Jo det landet har länge haft flera sidor.

Han sjöng partisansånger på väg tillbaka till sitt forna land, när militärjuntan hade fallit. Men hur var det nu? Jag känner till kommunisterna och inbördeskriget och hur människor dödade varandra. Det som har skett mer än en gång sedan kommunisterna återigen har tappat greppet om södra Europa. 

Jag minns något krig, som utspelade sig för inte så länge sedan, när folk återigen stod mot folk. Det är de där -ismerna som ställer till det.

Någon tror på ett sätt och grannen tror på något helt annat och så slår girigheten till. Det är en historia lika gammal som mänskligheten. Grannen dödar helt enkelt grannen och tar dennes ägodelar. För längre än så har en del av oss inte kommit. 

Och jag vet greker, som reste tillbaka till sitt land och som sjukskrev sig när de skulle ha semester, för så gjorde man i Sverige. Tyckte de. Utnyttjandet av vårt välfärdssamhälle sträcker sig långt tillbaka. Den grekiska familjen, som var partisaner, bor här än och är mycket mer förmögen än vad jag är. Naturligtvis.


Men allt är inte guld och gröna skogar, som en del människor tror. Och jag vet att Theodor Kallifatides är en mycket vänlig och snäll man, men han trodde på ett system, som inte kunde finnas kvar.

Och naturligtvis kommer Aten att återigen bli en glad och lycklig stad. Det ligger också i människans natur. Och vårt folk, som länge har trott på godheten och kärleken, är en aning dämpat eftersom det har visat sig att folket vi hjälpte kanske nu stjälper oss.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar