tisdag 27 mars 2012

Svenskar och icke-svenskar

Vi har problem i landet med vår identitet. Det kan bero av att vi har tagit emot miljoner människor från andra länder sedan 50-talet. Det går inte så bra att svälja alla, att ta in dem i vår egen grupp och göra en enhetlig grupp av dem och oss.

Det är en naturlig process att stöta ut ur flocken. Vi har det inbyggt i oss att härma och att stöta bort det vi inte tycker är bra. Eller åtminstone prova hur någon vi uppfattar som utanför uppför sig, när den blir prövad.

Det är inte vår svagaste punkt, som påstås i SvD, utan ett nödvändigt sätt att prova det som är nytt och utvärdera det vi vill ta till oss. Det som är bra och det vi behöver. Ingen människa kan umgås med alla i ett land. Vi klarar egentligen inte djupare relationer till mer än en by, omkring trettio personer. Och förr i tiden bodde vi ju så, att vi sällan såg mer än de som fanns där runt oss.

Men sedan 50-talet har vi blandat och gett, inte bara genom omflyttning i Sverige utan också genom omflyttningar i Europa och världen i stort. Det sätt vi har att röra oss över jordklotet innebär frihet, men också problem.

Det innebär att världen har krympt, att brottslighet har kommit närmare oss, att de som vill leva som kriminella har världen som arbetsplats. Att vår granne kan vara terrorist. Att vi tvingas att leva med människor, som vi annars inte skulle ha valt att ha till närboende.

Det är en svår process, som antagligen kommer att avstanna så småningom, därför att vi inte har möjlighet hur länge som helst att resa över världen. Tillgången till olja kommer att avta. Vi befinner oss i en tid, då vi använder denna resurs, som har skapats av djur och växter för länge sedan. Och den är ändlig.

Men människor har alltid blandats genom tiderna. Och vi kan känna igen oss i alla andra för vi är lika som art och det finns bara en mänsklighet, fast med många kulturella uttryck.

Förra året var antalet asylsökande i världen 441 300. Naturligtvis var omflyttningen av människor större än så. Den siffran speglar bara de officiella flyktingarna. De flesta kom från Afghanistan, Kina och Irak. Det är länder, som har mycket gamla kulturer och där dessa har fått problem, för att de måste smälta den nya tid där vi befinner oss och de har inte lyckats särskilt väl.

I Sverige lever vi nu mer än någonsin i ett samhälle, där vi inte får assimilera nya invånare i folket själva, utan där det är bestämt uppifrån att vi måste ta in nya invånare, för de gamla är inte särskilt mycket värda.

Det är en felsyn, som inte kan bestå. Ingen människa är värd mer än någon annan. Att se det så är att ge efter för en marknadsmässig syn också på människor och värdera oss alla i pengar. Gamla är värda mindre än unga. Miljonärer och driftiga företagare är värda mer än passiva anställda.

Av den synen på människor kan det bara bli konflikter och krig. Och vi kan aldrig gå vidare till en syn på oss själva, som något annat än enbart materiella varelser. Vi värderas efter hur mycket muskler vi har och hur mycket ork. Den syn som har krävt miljoner människors liv under förra århundradet och som fortsätter att göra det också nu.

Det land, som befinner sig på en annan kurs än tex Europa är Indien. Det är en sekulär stat, men innehåller i sig alla olika religioner, som har präglat landet genom årtusendena. Alla övertygelser har anammats i de olika delarna av landet. Indien är en förbundsrepublik med tjugoåtta delstater, ett multikulturellt land, som har anammat alla kulturer, som har genomkorsat det och Indien har över en miljard invånare.

Men denna utveckling har tagit lång tid, omkring tiotusen år. Och det har inneburit att civilisationer har kommit och gått. Det är därför som vi alltid tror på undergången för vår egen kultur. Särskilt i år 2012. Visst är det så. Ingen civilisation kan bestå. Vi går vidare som mänsklighet mot nya sätt att leva rent tekniskt och materiellt, men med allt det gamla och själsliga inbakat i oss.

4 kommentarer:

  1. Intressant läsning. Bra genomgång av vårt nog akutaste men också framöver varaktigaste problem. Instämmer!
    mvh
    kes

    SvaraRadera
  2. bra skrivet Ann Helena, jag får tydligen aldrig reda på facit
    f.ö. hörde jag precis "Transistor Sister" med "Freddy Cannon" på radion så nu är dagen räddad

    SvaraRadera
  3. mullis: Musik går direkt in i högerhjärnan och befordrar lycka... facit? Nä livet är till för att levas, facit finns inte. Mycket befriande!

    SvaraRadera