Vilket öde för denne komiker. Var det ett gott eller ont öde? Vem vet. Är det den som lever längst och blir rikast som vinner? Eller är det den som lever ett gott liv och dör mitt uppe i det?
Jag vet inte, men visst verkar det en smula tilltalande att dö mitt i livsgärningen. Med stövlarna på. Min pappa Ingvar Rudberg gjorde det också eftersom han skrev sin sista artikel på eftermiddagen samma dag som han skulle dö lite senare på natten.
Lasse Eriksson var mest komiker och började sin karriär i Uppsala en gång och avslutade den nu också i Uppsala. Han tog sig åt hjärtat och sa aj, aj, aj och försökte gå av scenen, men ramlade innan dess. Massiv hjärtinfarkt.
Stieg Larsson var inte mer än 50 när han råkade ut för samma sak. Norrlänningar bägge. Stress och allmänt dåligt omhändertagande av sig själv var det för Stieg Larsson. Med Lasse Eriksson vet vi inte. I varje fall inte jag.
Jag citerar detta från hans hemsida: "Jag föddes i Piteå stad den första april 1949. Under de formativa åren ledde detta till en resignerad självironi då de flickor jag kände kärlek till inte dök upp på mina födelsedagskalas då de trodde att jag skojade.
Ett lätt misantropiskt drag utvecklades under de magiska åren innan puberteten, då jag i stället för att lära mig mer om människorna kom att intressera mig för fjärilssamlande och rakettillverkning.
Mor var telefonist och far folkskollärare. Jag har en 3 år yngre bror och en 18 år yngre syster."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar