lördag 31 juli 2010

Störst av allt är kärleken

Utan kärlek överlever vi inte en enda dag. Vi måste ha den för att kunna ta hand om oss själva och känna att vi är värda detta liv. Får vi den inte som små så blir vi sådana att vi plågar oss själva, att vi inte orkar stå upp för oss själva, att vi gömmer oss för att vi inte är på det klara med vilka vi är.

Men den som har fått kärlek i tillräcklig dos som litet barn. Den förmår uthärda allt. Den tror allting och den hoppas allting. Den gläder sig inte över orättfärdigheten, men har sin glädje i sanningen.

Kärleken som vi har fått försvinner aldrig även om allt annat gör det. Och varje gång som vi gör något för någon annan, något litet eller stort så förblir detta. Det kan inte suddas ut av de största och mörkaste vattnen. Inte försvinna för det hör evigheten till.

fredag 30 juli 2010

Ha en riktigt god fredagkväll allihop!

Här är riktigt skönt väder och snart är hela familjen samlad igen. Hoppas veckan har varit trevlig! I morgon ser jag verkligen fram emot.

Jag tror att alla våra döda anfäder och -mödrars goda tankar kommer att sväva över församlingen och vi kommer att få en härlig dag i gröngräset.

Det finns inte mycket som inte är roligt. Livet leker!

I morgon blir det kusinträff

Det största släktmöte, som vi har haft i vår släkt någonsin. Vad vi kan komma ihåg åtminstone. Det äger rum hemma hos min lillasyster, ute i hennes trädgård. Och vi har beställt det bästa vädret. Inte för kallt och inte för varmt och inget regn.

Det ska bli spännande att se alla och få höra alla historier om släkten, som vi har missat under de senaste 40 åren eller så. Ett kusinbarn har lovat att ta med fotografier från långt tillbaka efter den äldste kusinen Sven, som tyvärr avled i vintras.

Jag vet mycket mer än förut om släkten, men det finns många luckor att fylla. Det är mer värdefullt än guld att kunna höra och se dem alla.

Så många underliga saker det hinner hända i en släkt under några hundra år. Och så mycket roligt. Det finns ett flödande rikt släktskap att ösa ur.

Nu ska vi reda ut en gång för alla hur det var med den där mayaindianen, som kom över havet och som träffade en spanjorska, som han gifte sig med. De tog vägen till Sverige och där finns vi nu ättlingarna. En del av oss ser mer sydländska ut än andra. Men i släkten finns alla utseenden.

Vi är en äkta invandrarsläkt med rötter också hos vallonerna på min morfars sida. På min pappas sida är vi mer svensk-norska än något annat. Så har vi samlats i det här landet under århundradena. Av olika skäl. Precis detta, som pågår jorden runt nu när världen hela tiden krymper.

Björn Ranelid tjänar mer på reklam än böcker

Den hyllade författaren Björn Ranelid tjänar inte lika mycket på böcker, som de framträdanden han gör. Reklam och annat har dragit in merparten av de pengar han tjänade i fjol. Nästan en miljon kronor.

Han säger att ingen nu levande svensk har framträtt mer än vad han har gjort: omkring 3 100 gånger. Så det är genom att tala som Björn Ranelid drar in pengar och genom reklam bland annat för "göttgötte göttgött" Carlshamns mejieri.

Det är honom väl unt att tjäna pengar. Det var länge sedan han gjorde det i så hög grad. Han har skrivit böcker sedan i början av 80-talet och nu när han är över 60 år är det verkligen på tiden att han får lite pengar över också.

Expolischefen fick 6,5 års fängelse

Göran Lindbergs dom kom idag. Han kunde ha fått ända upp till åtta års fängelse, men domstolen nöjer sig med sex och ett halvt års fängelse.

Han är 64 år och kommer alltså att vara pensionär när han kommer ut.

Han har åtalats bland annat för våldtäkt och grov våldtäkt. Och han dömdes för detta inklusive bland annat ett par fall av koppleri.

Hon ville inte ha p-piller dödade åtta barn

Sjukvårdsbiträdet Dominique Cottrez i norra Frankrike ville inte äta p-piller, men inte heller gå igenom traumatiska förlossningar. Därför säger hon att hon dödade sina åtta nyfödda barn.

Det hänger inte ihop. Hon har alltså gått igenom tio graviditeter (hon har två vuxna döttrar och är mormor) för att hon inte ville äta p-piller. Det finns som bekant massor med andra preventivmedel. Man kan också sterilisera sig om man inte vill ha fler barn.

Hennes make var helt ovetande om vad som hände när hon födde barnen och grävde ned dem i trädgården till föräldrarnas hus och deras eget tidigare hus. Det var när de nya ägarna grävde i trädgården, som de upptäckte ett skelett efter ett barn.

Detta är ett exempel på vad som kan hända i ett litet samhälle, där tystnad råder. Uppenbarligen hade inte makarna någon pågående kommunikation om dessa viktiga saker.

Hon är nu 45 år gammal och kan förhoppningsvis inte få fler barn. Hon ska genomgå sinnesundersökning. I tidigare fall har kvinnor blivit dömda till 15 års fängelse som har begått liknande brott.

Sven Otto Littorin måste själv anmäla Aftonbladet

Hos JK säger Anna Skarhed att Sven Otto Littorin själv måste inkomma med en anmälan om förtal från Aftonbladets sida för att hon ska kunna gå vidare med detta.

Två personer, som blev upprörda, har anmält Aftonbladet för förtal, men det kan inte tas upp av Justitiekanslern. Den förtalade själv måste inkomma med en anmälan. Inte heller tar JK kontakt med den som sägs vara förtalad.

Preskriptionstiden för förtal är sex månader gällande både papperstidningen och på nätet.

Mord på journalist upprör i Grekland

Revolutionära sekten har tagit på sig mordet på en grekisk journalist. Det var Sokratis Giolias, som sköt till döds utanför sitt hem. Denna grupp säger sig vara i krig med demokratin.

Något sorgligt eftersom Grekland brukar anses som demokratins vagga och själva ordet är grekiskt.

Det var på morgonen den 19 juli som två eller tre män, som var klädda som säkerhetsvakter knackade på hos journalisten och bloggaren Socratis Giolias. När han gick ut så sköts han ned med 16 skott från två pistoler. Mördarna flydde från platsen i en bil, som senare sattes i brand.

Bloggen "Troktiko", som Giolias var med och startade var en av världens mest framgångsrika. Den publicerade en ström av nyheter från nyhetskällor, från privatpersoner och egna undersökningar från journalister. Den slog allt i Grekland utom Google, Facebook och Youtube.

Själva bloggen lades ned den 23 juli efter att man publicerat känsloladdade inlägg om att det inte var någon vänsterextremistisk organisation bakom mordet, utan att det istället hade varit yrkesmördare, som hade fått betalt.

Spekulationerna handlar om att denna blogg hade fått för stor betydelse i ett krisdrabbat Grekland.

torsdag 29 juli 2010

Jordgetingar vilket elände

Ja nu har vi haft ett sånt bo utanför köksdörren i flera veckor. Tänkte jag skulle få bort det. Tog den nyaste sprejen och duttade på. Dom stack iväg med en väldigt fart, men kom tillbaka.

Hämtade jord och lade i hålet och stampade till. De grävde sig ned ändå. Var tillbaka inom timmar. Jag lade grovt grus över, för sten kunde dom väl ändå inte flytta? Jodå, det kunde de.

Tog och stampade till i förbifarten, för att få bort det senaste hålet, när jag gick förbi. Såg förstås inte att jag fick en med mig. Den stack mig rakt igenom byxan på låret.

Har tagit salubrin och Ipren i form av gel på detta. En stor röd blaffa är det. Nog sätter det igång kroppens immunförsvar alltid. Och adrenalinet.

Funderar på att anmäla dom där eländiga getingarna till mina advokater. Dom kan nog hitta något kryphål i lagen, så att jag kan sätta dit dom.

Jag är bundis med polisen också. Tror jag ska ut och åka med dom en sväng. Vi kanske kan hitta getingarnas stora rövarmorsa.

Om hon trillar av pinn så dör nog de andra också. Eller också får vi vänta in vintern. Tålamod är en dygd säger dom. Några tips?

PS. I dag fredag är det fortfarande ett stort rött märke efter getingsticket, men det känns bättre. Getingarna regnade nog bort igår när det kom drygt 30 mm här. Jag tyckte rätt synd om dem till slut. Faktiskt. Fast de bara är insekter så jobbade de väldigt hårt för att få fortleva. DS.

PSPS. Min yngste son fick bort dem genom att hälla bensin och ammoniak över dem. Tack! DSDS.

Jorden kan gå under

Detta är en annan sådan där nyhet som alltid dyker upp för att försöka skrämma livet ur oss. Och genomslaget blir större på sommaren.

Nu är det spanska astronomer, som vill ha uppmärksamhet för sin yrkesskicklighet (och mera pengar?) och som därför hotar oss med jordens undergång.

Den eventuella naturligtvis. En chans på tusen om 172 år. Hur många av oss lever då? Och det är mycket större risk att vulkaner utrotar oss alla, men dom går inte att göra något åt, så det talas inte så mycket om detta.

Här kan ni läsa om supervulkanen i Yellowstone, som har kapacitet att på egen hand göra om vår jord till något helt annat än nu.

Men tidningar ska bara skrämmas så där lite lagom, inte för mycket, på sommaren. Så en himlakropp som ramlar ned om x antal år eventuellt är ju skojigare. Bra för läsarantalet!

Men jag behöver inte ta sådana hänsyn, så här kan jag skrämmas ordentligt! Buhu på er alla.

Varg åt upp flicka

Nu står skrönorna som spön i backen liksom sommarregnet. Vargen åt förstås inte upp flickan och inte heller hennes tår.

Det finns två olika versioner i de båda morgontidningarna om ni läser och trycker på de blå bokstäverna. Vilken är sannast? Vad har hänt med pressen?

Det som absolut inte blev nyheter för 20 år sedan är nu förstasidesnytt. Allt om vargen är naturligtvis intressant för det är vår lösa jättehund. Och den sprider sig över landet.

Detta rapporteras alltid, som skräckversioner. Fast den finns utbredd över hela Europa utan större problem. Men vi måste ha någon fiende att skylla på. Och vargen duger gott.

Och hur gick det med flickan? Jo hon gick innanför avspärrningarna och stack in foten. Och blev biten. Var var hennes föräldrar? Varför lät de henne gå innan för avspärrningarna.

Kanske dags att sätta barnet i sele. Så att det inte smiter.

onsdag 28 juli 2010

Folkmord kan bottna i avundsjuka och girighet

Avundsjuka och girighet hos människor samt att den politiska eliten bytte betydelse på ord som demokrati, gemenskap och solidaritet gjorde att ett folkmord kunde äga rum.

Detta folkmord utspelade sig 1994 i Rwanda i Afrika. Omkring 800 000 medlemmar av tutsifolket dödades av hutufolket under knappa tre månader. Hutufolket var i majoritet i landet.

Folkmordet regisserades av en politisk elit, som använde sig av statliga institutioner för att genomföra det.

FN kunde inte göra något för att stoppa detta, fast detta var känt.

För de som deltog i folkmordet blev detta en starkt sammansvetsande kraft. Själva dödandet blev gruppidentitet och sammanhållningen inom gruppen bestod av dödande.

De som hade dödat såg det som osolidariskt att lämna över det smutsiga jobbet till andra. Så därför fortsatte de att "offra" sig för gruppen.

Det var viljan att bli accepterad i en liten grupp i närsamhället, som var bland de viktigaste orsakerna till att så många ställde upp på folkmordet.

Grunden till folkmordet gick tillbaka till 1900-talet då de tyska och belgiska kolonialmakterna prioriterade minoritetsgruppen tutsi framför hutu. Det ansågs nämligen att tutsi tillhörde en bättre ras, som var inflyttad norrifrån. De var längre rent fysiskt än hutuerna. De fick jobb inom statsförvaltning och utbildningsväsende och ett särskilt ID-kort pekade ut de olika folken. Dessa fanns kvar ända till 1994.

Men störst betydelse hade den hamitiska hypotesen, som menade att tutsierna var ättlingar till Ham i bibeln, dvs en av Noas tre söner. I Races of Africa, som publicerades 1930 och kom ut så sent som 1966 sista gången menade den engelske antropologen Charles G Seligman att alla afrikanska civilisationer hade grundats av hamiter.

Den belgiske läkaren Jules Sasserath beskrev 1948 tutsierna som en härskarras och hutuerna som en underklass av trälar.

Folkmordet i Rwanda kom inte plötsligt utan hade underbyggts genom åren av denna syn på människor. Omkring 85 procent i Rwanda var hutuer medan tutsier alltså var i minoritet, men hade fått stämpeln som överklass och en bättre sorts människor genom arv och gener.

De sågs alltså som två olika etniska folkgrupper, som stod mot varandra, inte som jämställda människor, som kunde samverka i samma område.

En mottagning för våldsutsatta män

Det vill Birgitta Rydberg (fp) starta på Södersjukhuset i Stockholm. Någon sådan har aldrig tidigare behövts för våld är naturligt bland män. Och de utsätts aldrig för våld av kvinnor.

Så lyder den statliga doktrinen, som följs över hela Sverige. Den som våra universitet har lagt agendan till med hjälp av sådana som professor Eva Lundgren vid Uppsala universitet och professor Tiina Rosenberg vid Lunds universitet.

Sedan 2005 finns det ett program i landstinget för våldsutsatta kvinnor, men alltså inte något könsutjämnande program som behandlar alla människor lika.

Kvinnovåld är inte ens språkligt ett begrepp, utan det betyder att kvinnor är utsatta för våld. Mansvåld betyder detsamma.

Våld i nära relationer gör män lika maktlösa och utsatta som kvinnor.

Våld i relationer är inte särskilt vanligt, vilket man kan tro eftersom det skrivs så mycket om det. I brittiska undersökningar utövar omkring 15 procent av männen våld medan kring 11 procent av kvinnorna gör det. Människor är genomgående ett fredligt släkte.

tisdag 27 juli 2010

Bluff med björn hamnade i världspressen

Kul för dom som startade detta, men naturligtvis så körde inte björnen bilen.

Han gick in för att det luktade mat och bilen var redan en skrotbil. Bluff helt enkelt. Men visst älskar världspressen en bluffmakare, särskilt sista veckan i juli.

Han som blev utsatt för det här är 17 år och björnen förstörde hans bil. My God!

En lika stor bluff som den med ballongen som hade flugit iväg med pojken ni vet. Fast i det här fallet kommer ingen att åtalas. Ingen räddningstjänst behövdes.

Kolla in denna video. Se klippet med syskonen och pappan. De är så glada över uppmärksamheten! Hela familjen är med på denna "hoax". Eller vad tror ni?

Kamrat Duch var hängiven revolutionen

Kamrat Duch 67 år, som igår fick sin dom på 35 års fängelse (lär han knappast överleva och det kan väl betraktas som universums rättvisa) var en av de ledare i Kambodja, som har tusentals människors liv på sitt samvete.

Under rättegången så vittnade Francois Bizot till hans fördel. Denne franske etnolog tillfångatogs 1971 i Kambodja av den grupp som leddes av Duch. Han anklagades för att vara amerikansk spion och levde under tre månader under ständigt dödshot. Dock blev han till sist fri.

Denne etnolog uppfattade Duch, inte som en galning eller ett monster utan tvärtom som en vanlig människa. Han var enligt Bizot en sanningssökare, angelägen om att skipa rättvisa och beredd att offra sitt liv för revolutionen.

Under vissa omständigheter sägs vi alla kunna bli som Duch. Det tror dock inte jag på utan det är viss sorts människor, som kan gå in i ett intellektuellt landskap och tro på ord, som kan bli sådana. De tror på paroller på ett högtflygande abstrakt plan.

De är också beredda att följa byråkratiska regler också emot det som de har lärt sig vara rätt. Soldater under andra världskriget i Tyskland är ett exempel. De var underkastade en galen man, men han hade valts av folket. Och i Nürnberg förnekade de ledare om stod till svars att deras Führer hade kunnat begå något fel.

Han hade helt enkelt inte vetat om Auschwitz eller de andra förintelselägren. Deras ledare var en charmerande man. Javisst var det så. Hur skulle han annars ha kunnat fungera. Det betyder dock inte att en del av honom var fullständigt övertagen av ett inre landskap, där hans inre figurer överflyglade allt det mänskliga.

Och likadant var det i Kambodja. Men fortfarande har vi Jan Myrdal som praktexemplet på hur man stänger av sitt kritiska sinne bara för att man inte vill se, höra eller ana att något är kapitalt åt skogen. Herregud så dumma intellektuella kan vara.

Halleluja kräftorna är här

Ja idag tror jag att jag ska ta på mig burka, släpa med mig ett kors till jobbet och avsluta med en kippa och sedan en turban, för att visa hur tolerant jag är mot olika religioner. Ingen kan väl ha något emot detta?

Vi i Sverige älskar alla människor och alla är välkomna hit. Här kan vi äntligen samlas både svarta, vita, röda och gula. Och vi utför våra olika riter till alla gudars ära jämsides.

Vi slaktar djur och offrar dem till högre makters vällov innan vi äter dem. Våra kräftor spritter och hoppar ända tills vi slänger dem i grytan, så att de mirakulöst byter färg från gråsvart till den härliga färgen rött. Det är en hemlig kod från guden, som visar att allt är väl.

Gudarna skickar vällovliga byten till oss: älgar, rådjur, vildsvin, hjort och ripa på det att det må gå oss väl i livet och vi aldrig ska behöva svälta.

Men allt det där andra. Diskmaskiner, TV, cd, satelliter, el och bilar det måste vara djävulen själv eller någon ond djinn som har skickat detta till oss, för det gör att inte alla människor är upptagna med att skaffa föda och tillreda den hela dagarna.

Det skapar osämja emellan oss och låter oss ha tid att fördjupa den genom diskussioner. Det gör att det uppstår olika djävulusiska grupper, som tror att de kan klara sig utan gudar. Ve och fasa!

Så låt oss alla återgå till den tiden då vi arbetade i vårt anletes svett till alla gudars ära för att skaffa livets nödtorft. Och slippa alla moderna påfund.

Låt oss mässa tillsammans och läsa gudens behag direkt. Och går det inte med kaffesump så kan vi alltid vända oss till prästen, rabbinen, shamanen eller imamen. Halleluja kräftorna är här!

måndag 26 juli 2010

Rolling Stones slutar

Det har vi hört många gånger. Så tidigt som på 70-talet tänkte dom sluta när dom flydde England för skatternas skull, men nu lär det vara allvar. Men bara efter en ny sista turné, som ändar 2012.

Men då är trummisen Charlie Watts 71. Kanske är det dags att lämna in då. Och de andra har också uppnått pensionsåldern. Själv är jag rätt trött på dem. Har inte sett dem sedan jag skrev om dem 1982 när de var på turné i Göteborg.

År 2012 har de varit band i 50 år så då är det kanske verkligen dags att lägga av.

En av deras gitarrister Brian Jones var född 1942 och levde till 1969, då han hittades drunknad i sin pool.

Ronnie Wood är lillpojken i bandet född 1947. Mick Jagger är född 1943 och har sju barn och är morfar två gånger om.

Tunnlar inte bra som ingång till festivaler

Det kan konstateras sedan 19 ungdomar dog omkring den tunnel, som alla måste passera in till den rejvfestival, som hölls i Duisburg i Tyskland. En gång i mitt liv har jag varit med om något liknande. Det var när alla skulle passera genom tunneln till en Finlandsfärja efter att människor hade väntat på den försenade färjan i ett par timmar.

Alla ville ombord samtidigt genom ett par dubbeldörrar och också där var det omöjligt att röra sig annat än med de människor som fanns runtomkring. Om det av någon anledning hade blivit stopp där så hade också dödsoffer krävts. Men skillnaden var att här fanns människor i alla åldrar och ingen tryckte på egentligen, utan alla gick och massan kunde upplösas in i fartyget.

En liknande olycka hände vid en festival i Ryssland för tiotalet år sedan också i en tunnel. Tunnlar som ingångar är inte bra. Uppenbarligen hade myndigheterna i Duisburg inte räknat med ett så stort antal människor till denna rejvfest. Enligt uppgift i tyska medier så stängde polisen aldrig av ingången utan det var konstruktionen av festivalområdet, som skapade dödsfallen.

De skyldiga verkar vara myndigheterna, som tillät detta i närheten av en av de utsedda europeiska kulturhuvudstäderna 2010 Essen. Städerna ligger några mil från varandra. Det ser ut som om de beslutsfattande blev inträngda i ett hörn av alla, som ville utnyttja detta i kommersiellt syfte.

Borgmästaren och myndigheterna i Duisburg blev varnade av polis och brandkår, för att ha rejvfestivalen på det här området, men den hölls ändå där. Publiken uppgick till någon miljon efter beräkningarna. Denna festival kommer aldrig mer att hållas i Duisburg.

En av de största och mest berömda konserterna genom tiderna - den i Woodstock år 1969 - var anordnad på landsbygden bland böljande kullar. Där uppstod bilkörer, men det gick att vända. Den festivalen hade 240 hektar sin sitt förfogande 2,4 kvadratkilometer och omkring en halv miljon i publik.

söndag 25 juli 2010

Stort grattis till Richard S Johnson

Som avgjorde hela tävlingen på Bro i Scandinavian Masters med sista bollen. En putt på en 6-7 meter. Han hade missat massor med lättare puttar tävlingen igenom. Och kommentatorn trodde det var 1 chans på 10 att han skulle sätta den där.

Argentinaren Rafa Encheniqe gick runt och skakade hand med alla och såg ut som han trodde att segern var hans. De båda låg nämligen lika på -10 under par.

Men Richard S Johnsons nerver höll och han satte den sista putten och avgjorde tävlingen. Han vann på -11 och det blev aldrig särspel eller sudden death.

Så roligt att se.

PS. Putten blir längre och längre ju fler som rapporterar och ju längre tiden går. Nu på morgonen var den 15 meter lång enligt TV4-sporten (26.7). Den putten inbringade 3 miljoner i prispengar så det räcker väl med 6-7 meter, tillräckligt svårt med den pressen. Anders Timell (bror till Martin) som bar klubborna var nästan gladast av dem båda. Han kommer att få minst tio procent av prissumman. DS.

Åsne Seierstad skulle ha kallat det roman

Då hade hon sluppit bli dömd till skadestånd på 125 000 som hon ska betala till hustrun i familjen, för att det gick att känna igenom bokhandlarfamiljen i hennes bok Bokhandlaren i Kabul. Det motsvarar ungefär 16 000 euro.

Hon eller förlaget verkar inte så smarta. Om man kallar något roman och sedan säger att det bygger på en sann historia, så funkar det i alla lägen. Dessutom kan man då skriva något i stil med att araber jagade en svensk kvinna genom hela Sverige och tvingade henne att fly till USA. Det är vattentätt.

Men här kallade författaren och förlaget det hela för en dokumentärroman och den byggde absolut på fakta.

Egentligen handlar det väl om en kulturkrock. Inte skulle Åsne Seierstad ha kunnat skriva samma slags bok genom att bo hemma hos en arabisk familj i Norge eller Sverige? I Sverige skulle det väl ha blivit DO som hade ingripit mot boken. Och skadeståndet hade säkerligen blivit skyhögt.

Förr i tiden gick det att komma undan med att skriva om exotiska landskap eller människor, men numera hänger världen ihop. Och om det enbart handlar om pengar varför inte då dela förtjänsten med bokhandlarfamiljen? Det borde väl ha varit så från början. Och de borde dessutom ha fått läsa manus tycker jag och komma med synpunkter. Det var ju deras berättelse.

På så vis uppträder en äkta författare, men Åsne Seierstad är inte det utan mer journalist. Isabel Allende har gjort så med sina böcker, att hon har låtit de berörda läsa manus och då har reaktionen snarare varit att de har velat att mer skulle sägas.

I Sverige skulle nog ingen våga ta i en så främlingsfientlig bok. Om man inte som sagt gjorde om det till fiktion, men framträdde på alla bokmässor med föredrag om att detta var sanningen och inte något annat än sanningen. Och hade hela kvinnorörelsen bakom sig. För män är ju onda vare sig de är araber eller av någon annan sort. Tycker inte ni det (sic)?

lördag 24 juli 2010

I Sverige värnar vi djuren

I går kallade de kristna företrädarna på DN debatt oss alla för jägare och tyckte att "kosher- och halalslakt är betydligt mindre plågsam än den kulturellt omhuldade svenska slakten av ripor, älgar och kräftor".

De kristna förespråkarna tyckte att vi alla är jägare och samlare fortfarande tydligen. Och kanske skulle älgarna fångas in först och sedan bli avskurna halsen?

Våra kräftor kommer ofta från Turkiet och de är inte halalslaktade vad jag har kunnat se. Och det där med riporna måste ha varit riktat mot norrlänningar.

Men i dag får företrädare för sakkunskapen berätta att det är slakt utan bedövning, som är plågsam och som är förbjuden i Sverige.

Det finns inget religiöst förbud, som går tillbaka till nazismen, och är riktat mot både judar och muslimer, som kristendomens företrädare tyckte sig se.

I Sverige värnar vi djuren. Och för att vi gör det så är vi inte islamofober eller judehatare. Det är att blanda ihop äpplen och päron och se samband, som inte finns.

fredag 23 juli 2010

Janne Halldoff är död

Livet är stenkul såg jag och Korridoren på kvartersbion i Kärrtorp. De kom 1967 och 1968. Janne Halldoff hade gjort de filmerna och nu är han död. Bara 70 år gammal. Men han drack väl för mycket han som så många andra. Man blir inte så gammal då.

Han blev ungefär lika gammal som gubbarna i Överkalix där dom lever tio år kortare än tanterna på Ekerö. Han hade en kort karriär för han ville göra filmer som betydde något för honom.

Han ville inte bli den där yrkesmänniskan, som gav sig i kast med allt det tekniska och briljanta. Annars hade han kunnat gå långt. Det sade också Ingmar Bergman om honom.

Den sista film han gjorde var Klippet 1982 och den gick urdåligt och blev ingen succé. Filmbolaget gick i konken. Han var en söderkis och syntes ofta på Kvarnen. Han var stammis på den bullriga söderkrogen. Nog levde han väl så länge han hade lust kanske. Och gick nu vidare till något annat, större och bättre. Andra sidan.

Religioner och -ismer är den stora valfrågan

Kristna företrädare debatterar i dag på DN:s debattsida hur vi kan vara ett mångkulturellt samhälle också när det gäller religion. Aha det är därför Newsmill låter Broderskapsrörelsen debattera så mycket med Humanisterna. Sajten pekar med hela handen mot en lösning på det religiösa dilemmat.

Om alla går med i Humanisterna och står för allmänmänskliga rättigheter så uppstår inget mer flum av religiös natur. Hur ska vi bli av med allt som finns inom oss människor? Jo genom att alltid stå upp för ljuset och medvetandet och tro på det intellektuella tänkandet. Vi måste upprätta en barriär mot slamfloden, som Freud uttryckte sig på sin tid.

C G Jung upptäckte att Freud hade en sexualneuros och att det var den svarta slamfloden av allt som hade med sådana känslor att göra, som Freud ville bygga murar emot.

Nu råkar det dock vara så att vi människor innehåller alla möjliga sorters olika skikt och så länge vi tror att enbart ljus från vårt medvetande kan hålla allt det andra borta, så är vi helt enkelt ute och cyklar.

Detta ljus har många diktatorer under förra århundradet försökt att införa i sina respektive länder uppifrån. Vi har de avskräckande exemplen från Chile och Kambodja, från Kina och Korea, från Iran och Irak. Det går aldrig att trycka på människor något utifrån en elit, som tror att de är mer upplysta än de andra.

Men uppenbarligen finns i denna valrörelse som pågår, hos vissa eliter en upplevelse av att nu går det utför med Sverige.

När en smällare går av på trappen utanför synagogan i Malmö, så uppfattas det genast som en förstasidesnyhet. Det är som om media bara väntar på att Sverige ska gå in i ett krig mellan extremister.

Naturligtvis så står religioner mot varandra därför att de engagerar skikt inuti människor, som är djupa och känslomässiga. Det är inte så att det kollektiva omedvetna någonsin försvinner. Allt finns kvar i samma skick, som det senast lämnades där. Och det väntar och bidar sin tid tills nästa situation, då det kan väckas till liv och få ett utbrott hos mer eller mindre omedvetna människor.

Omedvetna människor är nämligen alla de som har gått in i tron på något. Det spelar ingen roll vad det är. Det kan handla om -ismer av allehanda slag. Det som blir farligt för den enskilda människan eller ett samhälle är när denne blir fantatiskt eller maniskt intresserad av något. Då styr inte den enskilde individen längre utan är övertagen av de inre innehållen. De kan vara individuellt omedvetna eller kollektivt omedvetna.

Ett helt land kan alltså förledas av ett starkt känslomässigt budskap, för kärnan hos mänskligheten innehåller starka känslor. Detta är vad som engagerar. Exakt så uppförde sig också propagandan i Tyskland före andra världskriget. Folket vaggades in i ett känslomässigt deltagande i stora massuppvisningar, i en flod av propaganda i radion, på film och i tidningar samt på teatrar.

I DN tycker de kristna företrädarna att djuren är de stora symbolerna för skillnaderna mellan oss. Kosher- och halalslakt borde tillåtas också i Sverige menar de för att gå de judiska och islamska religiösa till mötes.

Och i det sammanhanget kan man ju tycka att Newsmill har rätt. Visst vore det bättre att vi alla gick med i Humanisterna. Det är bara så trist med också denna organisation, för den tror likväl på -ismer. Den tror på tanken och vetenskapen till den grad att professorer och andra blir okränkbara företrädare. Men det vi ju att professorer är också bara människor. Inga övermänniskor som alltid tänker rätt.

Och personligen tycker jag det är åt skogen att religionerna nu sägs bli den största frågan i det val, som förestår. Att dessa föreställningar som är tusentals år gamla ska få styra ett politiskt val i Sverige år 2010. Men samtidigt vet jag att det fungerar så. Gamla föreställningar försvinner aldrig. Särskilt inte om vi har gjort om dem till dogmer.

Det som behövs är att slänga ut dessa dogmer och inse att vi är något annat än vad gamla gubbar har predikat om, vare sig de heter Jesus, Muhammed eller Buddha. Att människor tror på gudar och att någon gud ska dimpa ned och frälsa oss alla borde vara ett passerat stadium hos mänskligheten. Allt som vi kan föreställa oss ingår i oss själva.

Och naturligtvis är det sant att allt finns, både troll, häxor, feer och änglar, som föreställningar inom oss själva. Vi behöver låta allt finnas utan att detta får styra oss. Och nu begriper jag varför jag inte fick kommentaren godkänd i går på Newsmill. Den var ju emot forskare och dessas tänkande i ett särskilt paradigm. Så långt sträcker sig inte yttrandefriheten på Newsmill att man får kommentera så.

Rädslan har börjat styra och det är alltid en fara. Som Franklin D Roosevelt sade på 30-talet: det enda vi har att frukta nu är fruktan själv. Det är när vi inte kan stå fria från dessa känslor utan tas över av dem, som vi är illa ute.

Riksdagsvalet ligger fortfarande för långt borta det är den känsla jag har. Eller också ligger det alldeles lagom långt borta så att vi hinner känna igenom alla dessa olika skikt av känslor. Det är nämligen det enda sättet att komma till en ny medvetandenivå. Det går inte att tänka sig dit.

Paul Ronge skummar igenom nätet

Uppenbarligen har han skrivit sin bok Sociala medier i ett självlärande syfte. Det är naturligtvis vällovligt för honom själv, eftersom han jobbar i branschen men inte lika intressant för andra. Paul Ronge har en mängd kändisar och mindre kända med i sin bok. Dessa intervjuar han med korta frågor.

"Gammelmedia konkurrerar om nyheter och erbjudanden. I de sociala medierna hjälper man varandra, delar med sig och bjuder in till samtal." Så skriver han. Jag tycker nog det är en skönmålning. Det som möter en bloggare på nätet är ofta hat och illvilja både från andra bloggare och kommentatorer.

Som bekant finns det en trend, där bråk startas för att det medför ett stort antal kommentarer. Och enskilda bloggare skyr inga medel för att trampa ned andra i marken. Trollen på nätet hänger alltid på. Och den senaste stora trollpackan eller trollgubben samlar anonyma anhängare i stunden.

"Hela den här boken är full av kunskap och goda råd som mina intervjugäster frikostigt delar med sig av. Gemensamt för dem alla är nog att de inte är den sortens gurus som pekar med hela handen, istället menar de flesta att var och en måste hitta sin egen väg att vara social på nätet."

Bland bloggarna finns: Fredrik Federley, Jan Helin, Isabella Löwengrip, Thomas Mattsson, PM Nilsson, Leif Pagrotsky, Alex Schulman, Gudrun Schyman mfl. En del av dem pekar nog ständigt med hela handen.

Paul Ronge ser detta som en kulturrevolution och att denna företeelse kommer att ge snabba språng i det kollektiva mänskliga vetandet. Är det sant? Nja, det beror nog av hur många som läser och vad de läser och hur många som skriver och hur de skriver.

Risken för ännu mer ytlighet finns alltid, att det inte längre finns en enda djup tanke hos ungdomen. Att vi kollektivt sett blir dummare och dummare.

"Den unga generation som kopplar upp sig kommer att bli bedömd av kommande historiker som 2000-talets renässansmänniskor."

Stor ord minsann. Nä även i fortsättningen kommer en del av dem att gå till historien, för att de hade makt och pengar och "nådde ut" och andra försjunka i glömska.

torsdag 22 juli 2010

Kvinnan i Växjö får vård

Hon som dödade två män på samma dag och som uppträdde blodig på en buss har fått sin dom. Hon får rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.

Denna kvinna har tidigare vårdats och skulle förmodligen inte ha skrivits ut. Hon viftade med en blodig kniv framför en passagerare och sade att hon hade mördat två män.

Hon är född 1975 och har tidigare varit inskriven i tre månader på S:t Sigfrids sjukhus. Hennes mamma var absolut övertygad om att dottern var oskyldig. Hon trodde inte att hon kunde döda någon.

Kvinnan berättade under rättegången att hon också hade tänkt att döda sin egen mamma. Hon hade fått för sig att de båda männen var pedofiler, något som hon hade fått veta genom telepati.
28.9.2013
Kvinnan har nu tagit sitt liv genom att hoppa från en balkong. Tragiskt!

Förlorat förtroende för Newsmill

Denna sajt som ska vara en ifrågasättande och diskuterande sajt har i dag i kolumnen senast aktiva enbart anonyma medlemmar som kör med reklam för diverse skumma produkter.

Detta kan uppenbarligen Newsmill inte göra något åt. Jag och andra har frågat vad som har hänt. För inte så länge sedan gick det att kommentera och denna kommentar syntes då i denna kolumn, men numera är den övertagen av människor som gör reklam, som sagt. Och den kolumnen står stilla. Och på våra frågor om vad som har hänt finns inga svar från redaktionen.

Ett litet fönster är öppet varje natt på morgonkvisten och då släpps nya reklamare in. Är detta med redaktionens goda minne? Har redaktionen gett upp och tycker att det ska vara så.

Inte heller kolumnen mest besökta rör på sig. Bara i ett litet tidshål per dygn. Personligen tycker jag att dessa kolumner kan tas bort. Det skapar bara misstro mot vad sajten håller på med.

Inte heller fungerar siffrorna på de olika personliga sidorna. Det går inte längre att se hur många som besöker och inte heller finns det korrekta siffror på antalet besökare per artikel.

Stora problem Newsmill och dessutom står sajten still och stampar i sammanlagt besökarantal. Kris i butiken med andra ord. När kommer nedläggningen?

Stor skogsbrand i Dagens Nyheter

I Gästrikland brann 10 500 kvadratmeter skog av och enligt DN är det en stor skogsbrand.

Här på Värmdö brann natten mellan tisdag och onsdag omkring 120 000 kvadratmeter skog i naturreservatet i Björnö på Ingarö. Det nämns inte ens.

I Gästrikland brann alltså omkring två tomter av, medan drygt tre mil från Stockholm brann motsvarande omkring 24 tomter i samma storlek. Vad sysslar DN med, letar nyheter hos TT i sommarvärmen?

Det fanns ett inslag på TV igår om den stora branden på Värmdö. Kanske ska någon journalist på tidningen ta och kolla lite på TV? Lokalnyheterna? Eller åka ut och titta? Göra en okulärbesiktning eventuellt?

onsdag 21 juli 2010

Mel Gibsons många ansikten

Mel Gibson född i USA, men uppväxt i Australien är en mångsidig skådespelare, som har provat på det mesta inom filmen. Han är 54 år och mest känd på senaste tiden, som en kvinnomisshandlare.

Han har alltid varit konservativ republikan och tillhör en katolsk gren av kyrkan, som inte tycker att påven följer den rätta läran.

Sedan han hade fått sju barn med sin tidigare hustru Robyn född Moore, som han gifte sig med 1980, så började han leva det glada ungkarlslivet för drygt tio år sedan och fick en dotter 2009 med ryska modellen, pianisten och låtskrivaren Oksana Grigorieva.

Nu senast har han hamnat på löpsedlarna för att ha misshandlat henne och kallat henne onämnbara saker, vilka dessutom fanns på band.

Två år efter filmen The Passion of Christ om Jesus lidande från 2004 åkte han fast, när han körde bil med alkohol i kroppen. Han fällde då yttrandet: Judarna är ansvariga för alla krig i världen.

Gibson bad om ursäkt två gånger för detta: han agerade som en person fullständigt utan kontroll och han var djupt skamsen över allt han sade. Han ville också möta judiska ledare för att diskutera hur han lämpligen kunde hela detta uttalande.

Han var i flera år under 1990-talet nykter alkoholist, men då 2006 erkände han att han kämpade med sin alkoholism. År 2009 spelade han huvudrollen i filmen Edge of Darkness.

Han sägs nu vara på väg att sälja sitt lyxhus i USA och återvända till sin ex-hustru på ranchen i Australien och deras sju barn. Det senaste föddes år 1999.

Dock så tror förståsigpåare i Hollywood att han kan ha en framtid med forsatt filmande efter en lagom frånvaro från USA.

Inga-Britt Ahlenius kritiserar FN-chefen Ban Ki-Moon

Hon avgick nu som chef för internrevisionen i FN och passade då på att i ett 50-sidigt dokument kritisera FN som organisation. Hon menar att det är ett sönderfallande organ.

Hon fick genast svar som gick ut på att hennes kritik var ofullständig och obalanserad och att hon bortser från vissa fakta samt att FN-chefen har gjort organisationen mer transparent, vilket han hade lovat.

FN-chefen har tidigare kritiserats av andra bland annat i en rapport, som skrevs av Norges biträdande FN-ambassadör Mona Juul till regeringen i Oslo. I den rapporten så skrevs att Ban Ki-Moon saknar ledaregenskaper och karisma.

FN grundades efter andra världskriget och har 192 medlemsstater. Det övergripande målet är att arbeta för fred. Både Ban Ki-Moon och Inga-Britt Ahlenius har fått kritik för att de har blivit osams tidigare om en chefstillsättning. FN har länge dragits med ekonomiska problem. Omkring 27 miljarder per år kostar FN:s verksamhet.

Inga-Britt Ahlenius missuppfattade ett skämt på sin telefonsvarare 1999 från en nära vän och trodde att det var finansminister Bosse Ringholm som hade ringt. När hennes förordnande i Sverige gick ut som chef för Riksrevisionen slutade hon och fick inte något mer jobb i Sverige. Istället började hon jobba för FN.

Hon har varit gift med Karl Ahlenius, som tidigare var chef på Dagens Nyheter. Han är numera gift med Camilla Nagler.

Man skulle kunna uttrycka det så att Inga-Britt Ahlenius valde makten framför kärleken och att Karl Ahlenius gjorde tvärtom.

tisdag 20 juli 2010

Tio år längre liv som kvinna

Ja det kan en kvinna få, som föds i Ekerö, där medellivslängden är drygt 85 år jämfört med männen i Överkalix, som kan förvänta sig att leva till nästan 75 år.

Tio års skillnad i genomsnittlig livslängd mellan män och kvinnor. Det beror på städer och glesbygd sägs det. Men då har nog inte den som trodde det begripit att Ekerö inte heller är särskilt tätt befolkat.

I Ekerö kommun bor nästan 25 000 invånare. Folkmängden i Överkalix kommun uppgår till kring 3 700. Skillnaden är att män i Överkalix lever hårdare liv i ett hårdare klimat. Medan kvinnor på Ekerö kan välja sitt liv på ett annat sätt.

Statistiken visar att män lever sämre kortare liv, inte bara i Överkalix. Sammantaget för hela landet så lever kvinnor i genomsnittt fyra år längre än män.

Borde vi inte könskvotera var vi ska få lov att bo? Och vore det inte bättre att få välja flickor till kön så barnen får det bättre? Kanske något för Fi att kräva?

Helikopterrånet har sitt ursprung i krig

De som nu står inför rätta i helikopterrånet har genomfört detta som om det vore en krigsplan, en militär aktion, där motståndaren var det samhälle, som skulle sättas dit. Ifall samhället runt omkring hade tyckt att det var krig mellan denna sorts extrema rånare och polisen så hade det inte gått att genomföra.

Helikoptern hade gått att skjuta sönder och rånet hade kunnat stoppas ifall inte det svenska samhället hade varit så inställt på fred och samarbete. Här ute på Värmdö stod två polishelikoptrar, som inte gick att använda, för att det fanns ett föremål som det stod "bomb" på med lysdioder placerade intill dessa.

Polishelikoptrarna stod på ett område, som inte ens var inhängnat ordentligt. Minsta barn hade kunnat placera ut detta, som hindrade helikoptrarna att lyfta. De finns dock inte längre kvar här i Myttinge.

Ex-rånaren Liam Norberg ger en bild av vad som hände och berättar också om den sagovärld, där dessa rånare lever. De ser sig själva som ett slags Robin Hood-figurer, men de kommer aldrig dit.

Naturligtvis är de inte några uppoffrande banditer, som ska ändra hela samhället. Den märkliga bilden hade ju också Baader Meinhof-ligan av sig själva på 70-talet. När det blir krig mellan en enskild fraktion rånare eller "revolutionärer" och samhället leder det aldrig till något gott.

Jag har själv skrivit om Anna-Karin Lindgren, som jobbade på DN:s korrektur och som blev kär i en terrorist. Dessa människor lever inte i verkligheten utan i en delverklighet, där de tror att de aldrig kommer att åka dit.

De blundar för mer än en liten sektion av sin egen verklighet och förleds av samma mekanismer som också driver andra extrema rörelser i vår tid. Att gå in i en romantiserad bild av vad som kan skapas är en av de drivkrafter, som finns. Förutom det maktideal, som handlar om pengar och obegränsade tillgångar. Ett helt och hållet egoistiskt synsätt.

Andra motiv är att utnyttja de kunskaper, som dessa män har fått i ett krig när de var kring de tjugo. Deras vuxenbild av sig själva skapades så. Nu i trettioårsåldern (som de flesta är) så tycker de att de har lärt känna den här världen och hur man ska övervinna den för egna egoistiska vinningar.

Kriminella av alla sorter blundar för att de ingår i ett samhälle, som inte tillåter detta. Inte i längden. De åker dit och lever annars olyckliga liv. Meningen med livet är inte att bli kriminell. Tyvärr har det krig som utspelade sig i Europa i början av 90-talet och det krig som har pågått i Irak gjort att vi har fått människor med skador, som gör dem odugliga till ett vanligt samhällsansvar.

UPPDATERAT 21.7:
Eftersom Gunnar Bergvall, en av de som grundade TV4, har varit inne och tittat efter vad jag skrev i sept 2009 om helikopterrånet, så får ni läsa om detta här. Och det här.

måndag 19 juli 2010

Livet går alltid vidare

Idag är det ännu en av de härliga sommardagarna, som har avlöst varandra i år. Jag älskar när det blir lite torrt och varmt och gräset gulnar en smula. Vår trädgård är alltid vacker hur den än ser ut.

Igår mötte jag det senaste lilla rådjurskidet utanför vår grind. En liten kopia av mamman, som stod en bit längre bort och åt av ett vildäppelträd.

Igår var det också tjugotre år sedan vi flyttade hit. Då var området ungefär likadant, som det hade varit sedan det styckades på 50-talet och det var den stämningen vi tyckte om.

Alla som hade råd att köpa en tomt här var lyckliga över detta faktum. Små hus byggdes på 50 kvadratmeter med vedspis i köket, som enda uppvärmning.

Nu håller området på att permanentas eftersom det är bestämt att vi ska få kommunalt vatten och avlopp inom ett par år. Fortfarande är det landet, men den stadsliknande miljön från Hemmesta flyttar hela tiden närmare.

Idag är en annan dag, men samtidigt lik den dag den 19 juli 1968 då jag hittade min mamma död. Det var också en vacker sommardag, som inte borde ha innehållit sjukdom och död. Men det gjorde den.

Så avlöser livets händelser varandra och hur vi tar emot dem beror av oss själva. Om vi låter livet föra oss vidare så består det alltid. Vi är energier och de kan inte upphöra eller förstöras. Bara omvandlas till något annat.

lördag 17 juli 2010

Kvinnorna har makten över barnen

Av någon anledning så vaknade jag redan vid fyratiden i morse. Då satte jag mig och skrev det här inlägget på Newsmill. Håll till godo! Förresten så stannade pendeln på mig i morse, så jag är senast aktiv och ligger tvåa på listan på mest besökta. Undrar hur Newsmill gör det där?

fredag 16 juli 2010

Kvinna fick tio år för anstiftan till mord

En kvinna dömdes i dag till tio års fängelse för anstiftan till mord på sin styvdotter. Det var Anna 3 år, som föll offer för sin pappa, när han mördade henne för snart sju år sedan.

Han hade då pressats under närmare ett års tid att mörda flickan, för att hans sambo var svartsjuk på mamman och dottern.

Pappan dömdes till rättspsykiatrisk vård och valde i våras att berätta att han hade övertalats till mordet av sin sambo. Hon har hela tiden nekat till brott.

Hon döms också att betala ett skadestånd på 196 000 kronor till Annas mamma.

Förhållandet präglades av djävulsdyrkan och extrema sexlekar. Mannen var helt i händerna på kvinnan och han övertalades att gå i hypnosterapi för att glömma sitt tidigare liv.

Tingsrätten anser det klarlagt att pappan aldrig skulle ha mördat sin dotter utan sin sambos övertalning.

Detta är ett ovanligt brott i Sverige, men den mest kände, som har dömts för anstiftan till mord är Helge Fossmo i Knutby som dömdes till livstids fängelse efter mordet på hans andra hustru. Han dömdes också för anstiftan till mordförsök på sin granne.

Terry Evans tre olika pappor

Terry Evans - född 1949 - har arbetat och arbetar med TV-serierna Förnimmelse av mord och Det okända. Han har skrivit en bok om sitt liv. Den heter Berget - vägen till frihet och han berättar om sin inre resa och hur han kunde förlåta sina tre pappor. Den biologiska och två styvpappor.

Han föddes i Carshalton, som ligger som förort till London - ca 16 km från Charing Cross. Den sammanhållande kraften i hans barndom var hans mormor. Hans pappa kom med resandefolket och gjorde hans mamma med barn. Terry föddes när hans mamma var sjutton år. Hans pappa fanns där i fem år, men aldrig känslomässigt för honom.

I treårsåldern lämnades han för första gången på barnhem. Hans föräldrar övergav honom där och hans första trauma skapades.

Det var kvinnorna som hade makten hemma hos Terry. De bestämde när karlarna skulle finnas där eller inte. Hans biologiska pappa försvann när hans mamma hade tröttnat på honom.

Sedan träffade hans mamma en ny man, som skulle finnas där ett tag under hans barndom. Med hugg och slag. Det var när han var fem år. När hon gjorde slut på förhållandet lämnades han till barnhem för andra gången.

Terry Evans var sex år då mamman träffade en tredje man. Han kände misstro och rädsla första gången han såg den nye. Fast denne ytligt sett var charmig och vänlig. När han var sju år fick han för tredje gången åka till ett barnhem.

Terry Evans fungerade inte riktigt bra i skolan då och ansågs känslomässigt störd. Lösningen var ett barnhem med sträng ordning. Det låg på Isle of Wight och det sköttes av nunnor och ägdes av den anglikanska kyrkan. Han väcktes två gånger per natt eftersom han hade problem med sängvätning.

Han var på barnhemmet från augusti 1956 till november samma år. De stelbenta och stränga reglerna, som finns vid sådana institutioner hindrar den personliga utvecklingen, säger Terry Evans i sin bok.

Rutinerna hade blivit en del av hans liv under de månader han var där och han hade upphört att tänka själv eller ta några egna beslut. I en sådan situation stängs känslorna av och självförnekelsen blir ett faktum.

Detta gör att de demoner som finns i det förflutna kan få ett utrymme, där de styr människan inifrån. Det gör att man hamnar "i ett virrvarr av ändlösa cirklar och livsmönster som upprepar sig". Så beskriver Terry Evans detta.

När han kom tillbaka från barnhemmet så visade sig det inre, som Terry anande hos mannen, som var hans styvfar nummer två.

Denne man var själv uppvuxen på ett hem för föräldralösa barn och det gjorde att han ville ha det som det var där. Inspektioner, muntliga kränkningar och slag mot kroppen blev dagligt förekommande. Terry Evans straffades för allt möjligt och fanns det inte något så kunde hans styvfar alltid hitta på en förseelse.

År 1959 flyttade familjen till ett eget hus söder om London. Det blev en chock för det var första gången mormor inte fanns där. Hans mamma hade till detta år delat hus med sin mamma.

När Terry Evans var tolv år började han arbeta vid sidan av skolan för att få ett eget liv. Han försökte vara borta så mycket som möjligt hemifrån. Till slut så fick också styvfar nummer två lämna familjen. Han klarade sig med nöd och näppe från en polisutredning på grund av sina övergrepp.

Styvfader nummer två flyttade när Terry Evans var 16 år och styvfadern lämnade efter sig skulder, som gjorde att Terry behövdes som familjeförsörjare. Han hade tre systrar och en mamma att ta hand om.

Så långt hans bok, som består av 159 sidor. Där finns i sammanfattning hans liv och hans utveckling som människa. Med vanlig intelligens, emotionell intelligens och själslig intelligens. Han berättar om sin väg till att bli fri och förlåta sig själv för den han har varit och sin elaka styvfar för vad han var.

Han kan ta tillbaka den makt han hade som barn. När han gör så överskrider han en gräns och öppnar sitt hjärta för något mer. Något som läker och helar. Genom att vägra fortsätta vara ett offer så befriar han sig från de sjuka mönster, som han har varit fången i så länge.

Han har genom sitt liv använt alla sorters helande för att komma dit, både medicinsk kunskap (han fick cancer i ögonlocket och måste operera bort det), homeopati, zonterapi, akupunktur, psykologi, astrologi och andlig samt medial healing.

Terry Evans har själv gått igenom en skilsmässa. Han har två döttrar, som han tackar för att de älskar honom precis som han är.

torsdag 15 juli 2010

Lena Olin i Sommarkväll på lördag

Hon och maken Lasse Hallström är bland de första gästerna i SVT-programmet Sommarkväll med Anne Lundberg, som börjar på lördag.

Lena Olin skulle också ha varit med i Här är ditt liv i höst, men upptäckte planerna i förväg i makens mejlkonversation i datorn. Hon ville inte. Programmakarna försökte övertala henne, men hon stod på sig.

Ingvar Oldsberg missar alltså en av de intressantaste gästerna i höst. Lena Olin har en lång och varierad karriär bakom sig. Själv minns jag fortfarande när jag intervjuade henne. Hon är verkligen en stjärna både utanpå och inuti.

Lena Mellin försöker rädda ansiktet

Hon påstår att Aftonbladet inte skulle ha publicerat ifall Sven Otto Littorin hade pratat med dem.

Så det handlar inte längre om något allmänintresse, någon granskande uppgift eller att medborgarna ska få veta sanningen. Det rör sig istället om att vad som helst kan bli nyheter. Särskilt i en valrörelse.

Lena Mellin har gjort en felbedömning. Hon trodde att de skulle få jaga ministern nu i veckor och att de skulle få den borgerliga regeringen på fall genom sitt jobb.

Men Sven Otto Littorin reagerade som en människa och insåg att han inte orkade längre. Inte efter att ha legat i strid med sin ex-fru i ett par år.

Han hade så mycket kontakt med sig själv att han insåg vad som var värt mest i livet. Och det var inte makten som minister utan att försöka ta hand om sin familj och sig själv.

Skandalerna i valrörelser har blivit allt fler de senaste årtiondena. Och medborgarna bryr sig allt mindre om dem. Politik är helt enkelt något annat än enskilda skandaler.

onsdag 14 juli 2010

Var och badade med hunden

Det gjorde jag nu i kväll. Vi bor några hundra meter från stranden och där fanns inte en själ, bara en andmamma med sina fem ungar. De gick ned i vattnet när vi kom, men hunden brydde sig inte ett dugg om dem.

Så de slappnade strax av igen och gick upp på klippan bredvid oss. Det är otroligt vackert där nere med kvällssol och varmt, med hela fjärden, som sträcker som en enda plan yta långt bortom norra Värmdö.

Det är en speglande yta, som går att se in i, men ändå inte. Naturen är som den är och vågorna kluckar som de har gjort i tusentals år där nere.

Vi bor på gammal havsbotten. Det är nio meter lera under vårt hus, som har packat sig där sedan inlandsisen försvann. Allt förändras, men vi märker det inte. Vi lever så kort så det hinner inte hända så mycket under ett liv.

Och jag tycker så synd om människor, som mer lever i sina inre sår, än ute i denna underbara sommar.

Dagens Nyheter hämnades på Victoria och Daniel

Svenskan hade en lång bröllopsintervju med kronprinsessan och hennes blivande make i våras. Då blev DN putt och ville ha detsamma. Men det gick inte att ordna så DN drog in fotografen Paul Hansen, som jobbade med bilderna till Natur & Kulturs bok om bröllopet.

Det blev hämnden för att DN kände sig förfördelat. Men ändå begärde fotografen ledigt av "privata skäl" och han fotograferade bröllopet på bröllopsdagen. Han uppfyllde alltså sin del av avtalet för boken och hans bilder kommer nu i boken Vårt bröllop, som ges ut av förlaget Natur & Kultur.

DN älskar vårt kungahus så mycket att de blev sårade av att Svenskan hade en lång intervju, som inte de fick med det blivande kronprinsessparet. Eller var det ren och skär avundsjuka och en bestraffning av kungahuset, för att DN förlorade prestige gentemot Svenskan?

Förmodligen var det Victoria och Daniel själva som valde ut vilken tidning de ville prata med. Och de föredrog säkert Svenskan.

Hur ska det gå för stjärnfotografen Paul Hansen nu då? Han vägrar konsekvent att uttala sig om saken. Förr i tiden var detta anledning till att få sparken direkt. Illojal medarbetare kallades det. Medarbetarna, som är anställda ägs tillsammans med sitt kreativa jobb av tidningarna. Vems bilder är det här nu då? Paul Hansens eller DN:s?

Paul Hansen har jobbat sedan år 2000 på DN och fick senast i vintras ett fint pris, som världens bästa fotograf: det årets bästa pressfotograf.

tisdag 13 juli 2010

Senaste nytt om Lollentuna

Jag har nu i dag lyckats att komma över en hemlig kopia av det allra senaste som har hänt i Lollentuna. Detta är en världsnyhet!

Det är nämligen så att det pågår en hemlig utredning angående alla de bilder och anonyma kommentarer, som finns spridda över världen på olika bloggar om den stora stjärnan i denna revy, som alltid utspelar sig i Lollentuna.

Femton advokater och FBI är inkopplade. Det stora nätverket, som tydligen förföljer denna fantastiska dam, synes förgrena sig ända till Amerika. Ja så långt som till Arizona har det framkommit att elaka bilder sprids och förtal härjar.

Men nu har den uppburna stjärnan, som länge har gått under smeknamnet Morsan fått nog och hon tänker använda sina femton advokater och FBI, för att konsekvent meja ned de som går emot henne. Ända ned i skoskaften.

Och hon hotar också med att använda Lollentunarevyn för att sjunga de som vågar yttra ett enda ord om henne ända ned i helvetet!

Jo, det är ord och inga visor det. Jag önskar henne all lycka och glädje på sin stora mission i livet: att ständigt stå där skjutklar på barrikaderna och aldrig missa ett enda litet ynkligt pip från världens befolkning, som alla uppenbarligen har förenat sig till en enda stor fiende. Hur kunde dom Morsan?

Varför kan dom inte inse att du är bäst
Att du helt enkelt ser allt som är pest!
Utrota! Utrota! Utrota!

Skummisarna ska bilda häck
Och sedan bli putz väck
Utrota! Utrota! Utrota!

Morsan, Morsan, Morsan!

Alexandra Pascalidou stämmer företag

Alexandra Pascalidou medverkade i något som hon trodde var en intervju med Mediapuls och som skulle tryckas i Expressen. Hon berättade om sin passion för skor. Men detta visade sig vara en intervju för en reklambilaga för skor i Expressen.

Hon stämmer nu Mediapuls på 330 000 kronor
för att de inte berättade för henne var intervjun skulle användas.

Hon är mån om sin image, som reklamfri medarbetare på Sveriges Radio och var helt oförberedd då hon utfrågades i Mix Megapol om sin medverkan i annonsbilagan i Expressen. Hon hade själv uppfattat att intervjun skulle användas i en redaktionell bilaga.

Den här intervjun genomfördes via mejl för Alexandra Pascalidou befann sig på Bali. Lärdomen är väl att det är bättre att träffa vederbörande och inte ställa upp på intervjuer via mejl, men om man gör det så är det bra att förvissa sig om vad detta ska användas till.

måndag 12 juli 2010

Sven Otto Littorin bevisar vår jämställdhet

En vanlig tjej som sålt lite sex ett tag får en minister att avgå. En anonym 30-åring, som inte har velat skada alla de, som hon har sålt sin kropp till, genom att polisanmäla dem.

Hon väljer istället att gå till Aftonbladet. Och eftersom det är valrörelse så tar denna tidning detta på stort allvar i semestertider och utan chefredaktör.

Lena Mellin tf ansvarig utgivare tar ansvaret för att publicera detta fast ministern redan har avgått. Och gå vidare med det. Utan att ha den uppbackning som behövs. Utan att ha en tanke på att det ska gå till på något annat sätt än det brukar. Ja, nu blir det att jaga ministern tills detta har fått sin uppklarning.

Men Sven Otto Littorin har fått nog och har avgått redan nästa morgon fast han har lovat Aftonbladet en intervju, vilket Aftonbladets ledning nu lägger honom till last. Han ska tala ut fast han inte längre har någon politisk post.

Lena Mellin har missuppfattat hela situationen, för hon tror att vi fortfarande lever i 70-talets Sverige. Där män är stenhårda stålmän som aldrig ger sig. Där de alltid våldtar och slår om de får chansen, för så lyder de svenska universitetens femininistiska doktriner.

Jag tycker att denne minister har bevisat att Sverige är ett alldeles platt land. Här finns inga klasskillnader annat än i pengar och tillgångar. Dömda brottslingar, som rör sig i miljonklassen kan nästla sig in i ministerfamiljer och gå på middag med finansministern. Pengarna styr.

Sven Otto Littorin har fått se att en dömd bedragare och sol och vårare Hans Viklund har tagit sig in i hans familj och lagt beslag på hans exfru Ann Littorin. Han har ställts inför miljonkrav från ex-frun, som uppenbarligen tänker driva denna vårdnadstvist offentligt. Kändisadvokaten och jämställdhetssträvaren Lotta Insulander-Lindh driver frågan.

Det är ett ytligt samhälle vi lever i och ytan betyder allt. Feministerna har tagit över makten i samhället och en okänd 30-åring kan fälla en minister. När träder nästa flicka fram och berättar en ny historia och tas på allvar? Utan bevis men bara för att hon är av kvinnligt kön? För det har alla kvinnojourer med statligt stöd lärt oss: kvinnor ljuger aldrig. Allt de säger ska tas på största allvar.

Sven Otto Littorin har bevisat att Sverige är ett alldeles jämställt land. Ingen sitter högre än någon annan. En gatflicka är lika mycket värd som en minister. Och en dömd brottsling kan röra sig fritt i fina kretsar. Kanske dags att börja skilja på får och getter igen?

PS. Aftonbladet har inte mycket att komma med annat än att Littorin får ut avgångsvederlag. Det får alla som avgår. Det är allmänt känt. Också Gudrun Schyman lever fortfarande på dessa pengar. Hon fick ut 460 000 första året hon inte satt i riksdagen. Och hon får ut kring 380 000 tills hon fyller 65. Sedan ett par hundratusen livslångt i pension. Per år. DS.

söndag 11 juli 2010

Aftonbladet har bollen

De måste nu gå vidare och bevisa vad de har sagt. Kan de inte det är Littorinaffären över och tidningen förlorar i trovärdighet.

Sven Otto Littorin gör alldeles rätt som inte säger något. Varför skulle han det? Vad han än säger så kommer det att lyftas upp och granskas och bli krigsrubriker.

Om jag var i hans kläder skulle jag göra precis som prinsessan Madeleine gjorde. Ta en paus från allt och semestra långt bort från Sverige.

Han är en icke-person i politiska kretsar och ska eller behöver inte längre uttala sig. Han har sagt att han vill ägna sig åt sina barn och det är exakt det som han ska göra.

En kuriosadetalj är att det går rykten på stan att detta fanns redan 2008 som vaga tips om att det skulle hända något sådant här i valrörelsen. Någon skulle bli "solbränd". Ett kryptiskt meddelande om att Sven Otto Littorin skulle brännas?

lördag 10 juli 2010

Paul Ronge går i taket

Och medietränaren Paul Ronge är inte van vid att bli ifrågasatt. Han gick i taket över att jag frågade något på hans blogg. Här är mejlkonversationen mellan oss:

10 jul 2010 kl. 13.18 skrev Paul Ronge:

Vill bara att du ska veta att jag tycker det var skitdåligt av dig att säga att jag sprider rykten om SOL och Kapten Klänning, när jag ju skriver att det var ett RYKTE och tar det som exempel på hur ryktesspridningen exploderade. Jag skrev när vi alla visste att ryktet inte var sant. Tänker inte bemöta ditt lågvattensmärke på bloggen.
Taskigt, osakligt, insinuant också om att jag skulle ha någon att lobba för i detta (vilket jag INTE har).
Där sjönk du.
Paul Ronge
Paul Ronge Media AB


13.33 skrev jag tillbaka:

Tack Paul för den! Sjönk? Nä, jag simmar lugnt. Vem lobbar du för? Du skrev att det var från säker källa. "Det sista jag hörde igår ”från säker källa” var att Littorin var inblandad i Göran Lindbergs, aka ”Kapten Klännings” brottsutredning." Det är ordagrannt från bloggen. Du är inte van vid att bli ifrågasatt va? Det är jag. Van vid rent skitsnack också. Jag blir dagligen attackerad av anonyma. Och jag tycker fortfarande inte att det är ditt jobb att sprida rykten. Dementera det på bloggen genom att svara mig. Att jag missuppfattade vad det stod om du så tycker. Det är okej. Jag är inte ett dugg anonym. Fö har din kompis Monica sjunkit som en sten den senaste tiden. Hon gör sig till ovän med den ena efter den andra. Senast i går kallade hon mig för allt möjligt på sin blogg. Kan du läsa här: http://monicaantonsson1.blogspot.com/2010/07/privatpersoners-vardnadstvister-ar.html


Alldeles nyss fick jag ett nytt mejl:

Har svarat dig på bloggen.
Hade ingen aning om att min mening med citattecken och allt kunde missuppfattas på detta sätt. Jag har också svarat på insinuationen att jag går ärenden. Vad gäller Monica, som INTE är min kompis (åter en infamitet) så tycker jag du och hon skriver och argumenterar ganska lika.
Jag är van att bli ifrågasatt, ibland mycket hårdare än från dig. Men kulan att jag skulle vilja medverka i ryktesspridning tog bra.
/Paul

Och när jag tittar efter så har han svarat mig faktiskt på sin blogg:

Paul Ronge skriver:
10 juli, 2010 kl 12:42
Ann Helena Rudberg skriver att jag sprider rykten om att Littorin var inblandad i Kapten Klänning-härvan, Jag skrev i bloggen:
”Det sista jag hörde igår ”från säker källa” var att Littorin var inblandad i Göran Lindbergs, aka ”Kapten Klännings” brottsutredning.”
Jag trodde att citattecknen kring ”från säker källa” bara gick att uppfatta på ett sätt, nämligen: ”en källa som inte alls var säker, eftersom uppgiften visade sig inte stämma”.
Uppenbarligen gick det att läsa denna passus som fan läser bibeln, vilket jag beklagar.
Med anledning av samma inlägg från Rudberg: Jag lobbar INTE för någon och har INGEN kund med anledning av detta blogginlägg.

Tack för det Paul. Nu är detta alltså ur världen. Puss och kram.

Stackars Sven Otto Littorin

Nu vet vi för nu har Aftonbladet tagit bladet från munnen, som jag förutsåg redan i förrgår att de skulle göra.

Jovisst han har köpt sex. Gud så pinsamt. Det är alltså ingen ände på sexhistorierna i regeringskretsar. Makt och sex hör ihop. Visst gör de det. Tillhör samma chakra och han fick väl inget då på ett tag stackars Littorin.

Och lika synd är det om "Anna" som träder fram. Hon har slutat att sälja sex och går i terapi istället. Det är väl bra, men hon vill hjälpa till med en brottsutredning om det blir en sådan.

Men det var väl alldeles utmärkt att vi fick veta vad det handlade om till slut och att han inte var skyldig till något mer då? Eller kommer det mera Aftonbladet?

För övrigt har Sven Otto och Ann Littorin nu dragit sig tillbaka från domstolen för att istället prova att bli sams utanför den. Det är en bra modell. Varför dra in en domstol i en familj och göra en privat tvist till en offentlig?

PS. Till saken hör att Littorin själv har förnekat detta inför Reinfeldt, som kallade ihop till en presskonferens nu på förmiddagen och berättade. Så nu har "the shit hit the fan" som man brukar säga och allt kommer att dras i långbänk. Bra eller dåligt för valrörelsen? DS.

fredag 9 juli 2010

Marianne Faithful kontra Mick Jagger

I dagens Svenskan intervjuas Marianne Faithful, men jag kommer aldrig igenom texten, för jag fastnar på bilden eller bilderna av henne. I dag ser hon yngre ut än när hon var 20 år. Och jag kan inte låta bli att undra hur mycket lidande och pengar detta utseende har kostat henne.

Samtidigt minns jag Mick Jagger från TV och folbolls-VM. Jag undrade vad det var för gammal ful gubbe, som lutade sig fram och skrev något, när han visades sittande intill planen. Han hade så djupa fåror och hål i ansiktet att det såg ut som om han hade blivit slagen och var blåsvart. Men när han satte sig upp och tittade rakt fram syntes det att det "bara" var åldern som hade tagit ut sin rätt.

Jag har aldrig "upptäckt" Marianne Faihtful som sångerska riktigt och jag kommer nog inte att göra det nu heller när hon 63 år gammal ska uppträda på Berns i Stockholm. Hennes låtar och hennes sätt att sjunga har lämnat mig oberörd, medan däremot Rolling Stones var något helt annat. Åtminstone när jag var ung på 60-talet.

Och nog tycker jag det är hederligare att åldras med värdigheten i behåll än att göra om ansiktet till en mask, som inte ens en tonåring har. Marianne Faithful är så stylad och retuscherad att hon ser konstgjord ut. Som ett konserverat lik. Brrr... otäckt.

Om att fångas i det inre och göra livet till en strid

Hos Freud dominerade de klassiska gnostiska sexualmotiven och den onda fadersauktoriteten. Det blev gnostikernas Jahve, som framträdde i Freuds urfadersmyt och från denne Jahve fick han också överjaget. Hos Freud framträder denne gamle gud som en demon, som frambringar en värld av besvikelser, illusioner och lidanden.

Men Freud hoppar över en annan aspekt hos gnosticismen: urbilden av anden, som är en annan och högre gud. Det var denna högre gud, som till människors hjälp hade sänt kratern, det kärl där saker kunde blandas och omvandlas. Denna krater är en kvinnlig princip, men den hade inte någon plats i Freuds patriarkaliska värld.

Detta var en fördom, som stod sig gott på den tiden tillsammans med katolska kyrkans dogmer. Dock har sedan dess kyrkan ändrat sig och jungfru Maria upptagits till det gudomliga brudgemaket och fått ett erkännande. Detta skedde på 1950-talet.

Men ännu så dominerar fortfarande i den protestantiska, judiska och islamska världen Fadern. I den alkemiska hermetiska filosofi, som C G Jung ägnade en stor del av sitt liv, så dominerar ingendera. Den kvinnliga principen är jämbördig med den manliga.

Vi tror att vi i vår tid 2000-talet har kommit så långt att vi är jämlika, men mycket få människor begriper vad detta betyder. Och i våra inre föreställningar så utspelar sig oftast en kamp mellan den kvinnliga och manliga principen.

Denna kamp för många av oss ut i världen och så ser vi världen där ute som ett uppe och ett nere, som strid och kamp, som att vi alltid måste stå på barrikaderna och slåss. Detta kan yttra sig som ett stereotypt bekämpande av det vi tror är fienden och upprepa sig genom våra liv. Bara det yttre föremålet växlar.

Det är människor som själva har fallit offer för den manliga eller kvinnliga principen inom dem själva, som ser världen så omkring sig. De slåss och bekämpar alla, för de är fångna i sitt osynliga inre, som andra runt omkring dem lätt kan se, men inte de själva.

Målet för oss själva är att låta alla dessa inre motsättningar uppgå i något större. Om egot tar ett kliv tillbaka så hittar vi en mittpunkt inom oss själva, som inte bara rör oss utan också världen. Denna inre mittpunkt förbinder oss med andra människor och låter oss se att de är som vi själva. Det låter oss begripa att de inte är onda eller goda, utan att de, som vi själva, innehåller många sidor.

Det betyder inte att bli gränslös och uppgå i alla andra. För det leder till sjukdom. Vad som måste göras är att stå kvar i sig själv, att förbli den lilla människa vi alla är, men ändå inse att vi kan omfatta universum.

Målet är att bli en mogen människa, som inser och inte bara åser. Vi befinner oss inte där rent allmänmänskligt som art, men vi är på väg. När vi fascineras av böcker som gör guden till människa rent konkret, som Dan Browns Da Vincikoden, så fortgår denna berättelse om oss själva.

Hans bok handlar om detta käril, som kan användas för att blanda och omvandla och komma till en ny nivå, men på ett konkret sätt. Boken handlar om att Maria Magdalena var Jesus fru och födde konkreta barn, så att det finns ättlingar till Jesus här på jorden också i dag.

I varje sådan berättelse finns också en själslig, andlig och symbolisk nivå, som säger oss att en utveckling är på gång. Att det manliga och det kvinnliga blandas nu om igen och kan bli något helt nytt. Inte bara som konkreta barn, utan också som andliga sådana.

Det nuvarande psykologiska världsläget är sådant att vi står rådlösa inför terrorism och ondska, som yttrar sig i att en 21-åring tar död på sina småsyskon och sin styvfar eller att invandrare avslöjas med att hata och vilja utrota Lars Vilks. Eller att några i Norge avslöjas som ingående i en terrorgrupp. Eller att vi står förstummade inför att 16-åringar dödar.

Vi står inför ondskans ansikte och förstår inte vad vi ser och har inte något svar på hur "detta kunde hända". Ingen hade en aning. Nej människor har inte någon föreställning, men dessa föreställningar har oss i sitt grepp.

Alla är vi mer eller mindre fångna i vårt omedvetna och kan alltid bli bättre på att se vad vi egentligen gör. Och den mest intressanta serien på TV just nu är Merlin, som handlar om att trolldom inte får finnas i det rike, som föregår Arthurs kungadöme (nästa avsnitt går på lördag - i morgon - 18.15 i ettan).

Det är Arthurs far som är kung och han begriper inte mycket och Arthur har ännu ingen makt, utan är ung och rätt dum. Det är en riktig uppfattning av tiden, såsom vi befinner oss i den. För vi är ännu inte klara med berättelsen om Merlin, som uppstod på 1100-talet. C G Jung ville rista in orden "Le cri de Merlin" på den sten, som står uppställd vid hans hus i Bollingen.

Merlin var medeltidens omedvetna försök att gestalta en parallellfigur till Parsifal, som var den kristne hjälten. Merlin var son till djävulen och en ren jungfru. Och motsvarar Parsifals mörke broder. Merlin är oförstådd ännu i dag, men att vår svenska statliga fria television tycker det är värt att sända en TV-serie om den unge Merlin är ett tecken i tiden. Ett gott sådant om än omedvetet - troligen.
23.4.2013
Merlin fortsätter än i dag som serie i SVT2. Sista avsnittet den här säsongen sänds på lördag 27 april 18.10. Då får vi se om Merlin kan träda fram som den han är. Både på gott och ont. Kanske säger det något om oss själva. Det är en saga, men också sagor kan säga sanningen.

torsdag 8 juli 2010

Aftonbladet säger bu men inte bä

Lena Mellin och Aftonbladet är så ledsna över att Sven Littorin avgick som minister för nu är han ju "bara" en privatperson och då kan de ju inte snaska i hans eventuella brott eller andra skandaler, som har med vårdnadstvisten mellan honom och Ann Littorin att göra.

Inte heller kan de vakta utanför barnens hem eller ringa upp dem på deras mobiltelefoner och fråga ut dem om deras pappa. För så gör inte en stor tidning med en privatperson.

Sven Littorin sitter nämligen inte i riksdagen och inte heller i moderaternas partistyrelse. Han är helt enkelt enbart en pappa med tre barn att bekymra sig om numera och hur det ska gå i tvisten med deras mamma. Han avsade sig all makt för att bli enbart pappa och privatperson. Och jag tycker att det var klokt och bra av honom.

I bakgrunden finns då uppgifter om att Aftonbladet har tipsats av en person, som vet att Littorin har begått ett brott, som eventuellt kunde ge fängelse. Men tidningen blir i dag en usel blaska, som inte kan ta bladet från munnen, men som ändå har jättevinjetten "Aftonbladet avslöjar" ovanför de båda artiklar, som behandlar saken.

Jag förstår att det känns hårt för journalisterna att bli snuvade på mållinjen, men varför inte berätta rakt ut istället för att komma med halvkvädna visor? Han var ju uppenbarligen minister då när detta hände - vad det än handlar om. Eller drar sig denna snaskiga tidning för att snaska nu i den privata familjens liv? Finns det verkligen en gräns också för Aftonbladets skriverier?

PS. Och här kan ni läsa om när Lars Ohly i våras skulle bojkotta Expressen för att de skrev om hans son, som gick i privatskola, fast fadern principiellt är emot privatskolor. Men nu är Expressen fina i kanten? Eller hur Thomas Mattsson? DS.

onsdag 7 juli 2010

I Ormbärarens tid

Eftersom många uppenbarligen är nyfikna på I Ormbärarens tid så får ni ett litet smakprov här, utdraget kommer ca 30 sidor in i manus:

" Historien om oss i vår släkt var inte den om mayapräster, som hade makt över resten av befolkningen, som valde ut de, som skulle offras till gudarna, för att de ville ha blod. Vi har aldrig varit maktmänniskor, inte några som ville gå över lik. Vår släkt bestod av de enkla människorna, som hade anpassat oss i vårt nya hemland, som vi kom till för flera hundra år sedan och vi visste att vi hade det bättre än de mayaindianer, som var kvar där borta i Centralamerika.
Länge hade jag hört det där att vi nog härstammade från Spanien och att det i sin tur var indianer inblandade. Det hade varit släktens skröna om sig själv. Men nu hade det blivit sant. Gener ljög aldrig. Inte sjukdomar heller. Jag var samma person, men pusselbitarna ramlade mer på plats och jag förstod varför jag kände mig utanför, som liten, på ett annat sätt än förut. Och att jag hade del i andra sammanhang, som hängde ihop med andra länder och andra världsdelar. Såsom det var för så många människor. Att vi träffade släktingar, som varken jag eller min lillasyster kände och att vi ändå kunde känna igen dem. Att vi såg våra drag hos dem själva, det där undanflyende, lite blyga likaväl som det hjärtliga och välkomnande. Det goda, det glada och det varma sällskapliga. Sådana var vi.
Allt som vi upplevde de där korta timmarna gjorde mig lugnare. Det fanns mer att stå på än tidigare. Något att bottna i, som fanns kvar, därför att vi skulle aldrig vara utan släkt. De fanns där även om vi aldrig skulle se dem mer, aldrig träffa dem mer, så skulle vi minnas. De var våra släktingar och det var något helt annat än andra människor, som var våra vänner eller arbetskamrater. De var vår släkt och har liknande gener som vi. Liknande minnen. Aldrig tidigare hade jag riktigt förstått vad det betydde, men nu gjorde jag det på ett nytt sätt. Insåg det mer i grunden. Det var människor vi var lika, som vi kunde känna gemenskap med direkt. Fast vi aldrig har sett de flesta av tidigare. Jo, för mer än fyrtio år sedan hade jag sett en del av dem, väldigt få av dem. Mammas syskon var på begravningen och Everts fru kom ihåg min lillasyster, att hon var där bara ett år gammal på begravningskaffet efteråt hos vår moster. Jag mindes henne inte. Jag kom inte ens ihåg att min lillasyster var där. Bara att jag satt på gräsmattan utanför i min svarta klänning, för jag ville bara vara i fred med min sorg. Mindes inte mycket alls annars från det tillfället. För svårt och sorgligt att komma ihåg. Men nu kändes det som att vi hade fått tillbaka den släkt och de banden en smula genom att besöka våra kusiner och träffa vår kvarlevande moster och morbror. Även om det bara var en dag, några timmar av våra liv.

Jag drömde i natt att jag åkte tåg med en bunt mattor och var i ett land, där solen sken och det fanns starka färger och många sorters människor. När jag klev av tåget såg jag att stationen var Västerås Central. Denna stad, som både min mammas och pappas släkter kom ifrån och där min pappas morfar var Max Schenström, häradshövding och politiker på 18- och 1900-tal. Han som var med och bestämde att järnvägen måste byggas ut och gå från Stockholm till Västerås. Hans porträtt finns fortfarande i stadshuset. Som oljemålning. Vi har varit där och sett det en gång. På mammas sida fanns det inte en enda känd människa, inga maktmänniskor utan bara det enkla folket. De som bar upp landet utan så mycket väsen. Men i min dröm var Västerås Central förvandlat till en järnvägsstation i ett annat land. Med starka färger och ett starkt solsken. Mina släkter gick ihop och förenades på denna central.

Min anfader, som hade företagit resan över Atlanten, kunde inte ha varit mycket annat än en slav till det yttre, men han skulle ändå ha sett detta som sitt livs äventyr. Mycket större och bättre än att stanna kvar i ett land, där spanjorerna härskade helt och fullt och där han säkerligen aldrig kunde ha utvecklats till något mer som människa, utan där han alltid skulle ha befunnit sig längst ned i samhällets sociala skala. I myterna bland indianfolken fanns den om att deras befjädrade ormgud Quetzlcóatl skulle återvända till deras land. Guden var i en människas gestalt ljushyad och skäggig och hade försvunnit över havet i öster. Spanjoren Cortéz utnyttjade denna myt och uppträdde som den förlorade guden i sin erövring av Centralamerika på 1520-talet. Då intog han Tenochtitlan där Moctezuma härskade. Aztekhövdingen Moctezuma hade till dess haft kontakt med gudarna och varit lik dem själv, men när spanjorerna intog hans rike hade andra gudar kommit. Den tidigare hövdingen stenades till döds av sin egen befolkning, för han var nu en fallen gud och spanjorerna kunde ta över hans land. Hans palats och tempelbyggnader togs över av Cortés. De ligger numera under Mexiko City, för de erövrande spanjorerna byggde sina hus ovanpå de gamla tempelplatserna. La Malinche eller Dona Marina kallades en indianska, som hjälpte Cortéz vid erövringen. Hon var själv aztek och kunde både mayaspråk och nahuatl, som var ett aztekspråk. Hon var både informatör, rådgivare, tolk och älskarinna och lärde sig snabbt spanska.
En annan stor och mystisk mayastad är Teotihuacán i nuvarande Mexiko. Den grundades under den klassiska mayaperioden omkring 600 f Kr. Staden ligger 45 kilometer nordost om Mexiko City. Namnet betyder ungefär platsen där människor blir gudar. I själva staden bodde präster och andliga krigare av båda könen. Men runtomkring i byarna bodde många människor utanför det heliga området. Som mest fanns här ett par hundratusen människor. Ungefär den folkmängd, som också Tenochtitlan hade. I dalen, där staden Teotihuacán låg, finns naturligt ett antal grottor och de första människorna, som kom dit byggde ett system av tunnlar för att länka dem samman. En av grottorna, som kallas för universums hjärta tillägnades moder Jord. Den finns under den pyramid, som kallas Solpyramiden och grottan har formen av en fyrklöver. De andliga krigare, som fanns i staden kunde följa De dödas aveny, som går rakt igenom det heliga området, för att finna befrielse, frihet från fruktan för döden.
Resan börjar i Quetzalcóatlpalatset, den befjädrade ormens palats. Vandringen längs De dödas aveny och fram till Månpyramiden kunde ses som en initiering till ett nytt liv. Genom att släppa all förväntan och helt enkelt dö bort från den människa man tidigare var, så föddes män och kvinnor på nytt. Från Månpyramiden kunde man gå vidare till Fjärilspalatset, som symboliserade det himmelrike på jorden, som kunde uppnås. Bortom Fjärilspalatset låg Jaguarernas palats, där det sägs att gudarnas energi finns kvar. Den sista etappen på denna inre utveckling finns i Solpyramiden, där var och en kunde finna sitt personliga syfte, skilt från den allmänna mänskliga erfarenheten. Solpyramiden är den tredje största pyramiden i världen med 70 meters höjd och 222 meters bassida. Omkring tre miljoner ton sten, grus och tegel har skapat den. Att andligt uppleva Teotihuacán, var ett sätt att se denna stad, som var som störst och mest betydelsefull för länge sedan, ungefär samtidigt med Rom under romarriket. Båda städerna var lika storslagna och lika grymma, med blodbad för fiender och slavar. För mänskligheten hade inte insett mer än så då. Denna stad Teotihuacán, där människor kunde bli som gudar i Mexiko gick under till följd av inre sociala slitningar och antagligen därför att insikten om vad som kunde hända där inte längre kunde upprätthållas. Något annat och nyare tog över och precis, som att Moctezuma stenades av sin egen befolkning, så dödades prästerna och de andliga krigarna. De förstod inte hur de kunde förena vanliga människors syn med dessa de upphöjdas insikter. Klyftor mellan människors olika synsätt har alltid orsakat död och förintelse.
Min anfader begrep säkert inte mycket av allt detta, utom att han inte tillhörde denna elit. Varken den gamla eller den nya. Han levde alldeles säkert i föreställningen om att människorna var av högre eller lägre stående arter. Att vissa var förmer än andra och inte han hade den makten. Men att han kunde vara glad, som såg exotiskt bra ut och var ung och därför togs med över havet till ett annat liv. Det var alldeles säkert ett stort äventyr honom. En resa med ett av dessa segelskepp, som var ofattbart stora för en ung indian. Dessa spanska skepp, som kallades “flytande berg” av indianerna, för de hade aldrig sett något så stort på havet." copyright Ann Helena Rudberg

Trippelmördaren i Härnösand har asperger

Redan den 13 maj skrev jag om detta och människor tyckte att så fick jag inte skriva. Den senaste kommentaren upptäckte jag häromdagen, skriven av någon som kallade sig Anna och den strök jag för det var bara elaka tillmälen som gällde mig.

Idag bekräftades denna diagnos också i andra medier. Skjut inte budbäraren brukar man säga och det går verkligen att säga detta i dag.

Precis som jag skrev tidigt i morse så handlar det inte om att ha rätt, utan att berätta saker om vårt samhälle som journalist och författare. Och att utvidga medvetenheten hos oss människor. Att låta oss gå förbi egot och se den större bilden.

Jenny, som själv har asperger kommenterade också min artikel då i maj. Jenny har skrivit om detta i dag på sin blogg, som ni hittar här.

Om själva diagnosen vill jag säga att också människor i min närhet har i en utredning begärts att få den diagnosen. Dock så tyckte vi att den inte stämde och avstod från diagnos.

När man gör det så får man klara sig själv i samhället. En diagnos är ett tveeggat redskap, för den innebär hjälp, men också att bli stämplad. Man blir en särskild och utsatt person i hela sitt liv, istället för att ses med normala ögon.

Precis som jag tidigare också har berättat så är detta en vanlig diagnos i mina journalistiska kretsar - för den hänger ihop med kreativitet - och jag har också skrivit om detta på Newsmill. Den artikeln hittar ni här.

Jag har också uttryckt tidigare, att det skulle hjälpa om det inte var så mycket hysch-hysch i samhället om alla som får denna diagnos, utan att också kändisar kunde framträda och berätta om detta. Så att vi slipper vara rädda för alla, som har denna diagnos och tro att de är potentiella mördare.

Sven Littorin avgår av privata skäl

UPPDATERAD 9.00

Arbetsmarknadsminister Sven Littorin (m) avgår av privata skäl meddelar TT. Han har länge varit inblandad i en vårdnadstvist med sin ex-fru Ann Littorin.

Sven Littorin meddelade tidigare sin fru att han inte kunde ha barnen boende växelvis hos sig pga av sitt arbete. Två av barnen har gått på Lundsberg, vilket kostar nästan 40 000 i månaden. Exfrun har stämt sin make på ett par miljoner för att de tre gemensamma barnen ska kunna upprätthålla sin levnadsstandard.

I går var deras vårdnadstvist uppe i tingsrätten och jag hoppas verkligen att detta att Sven Littorin nu avgår är med tanke på barnen. För att de ska få ordentliga liv och må bra. Det skulle i så fall hedra honom.

Sven Littorin har krävt ensam vårdnad om barnen för att hans ex-frus nya pojkvän är en man, som är inblandad i skumma affärer. Detta kan vara ett sätt att visa att han menar allvar med detta. Och att han verkligen kan och vill ta hand om sina barn.

Sven Littorin har tidigare bestridit sin ex-frus krav. Han tjänade inte tillräckligt för detta, menade han.

På en presskonferens i morse så sade ministern "att hans familj är värd mer än jobbet". Han motiverade avgången med den uppslitande tvist han befinner sig i och att det handlade om hans eget hälsotillstånd och att han har behövt professionell hjälp för att klara av detta. För att han har mått så illa av allt, som har hänt.

Jag tycker det är utmärkt att han som pappa tar ett stort ansvar för sina barn. Två av barnen är tonåringar och den yngste är åtta år.

Här skriver DN om att han avgår för sina barns skull.

Om att skapa lidande för sig själv och andra

Ilska och bitterhet stärker egot genom att öka upplevelsen av separation, betona avståndet till andra och skapa en till synes ointaglig mental fästning i form av att "ha rätt".

Om du kunde se de fysiska påfrestningarna i din kropp när du befinner dig i ett sådant tillstånd så skulle det framgå att detta är ett sjukligt tillstånd. Detta är en form av lidande.

När man befinner sig i ett negativt tillstånd finns det något i var och en av oss som vill ha detta tillstånd. Vem skulle annars hålla fast vid detta tillstånd och skapa sjukdom i kroppen och göra sig själv och andra olyckliga?

Men om man märker att man bär på denna negativitet och samtidigt kan se att det finns något, som kan finna nöje i detta, så håller man på att bli mer medveten.

Då förändras medvetandet från ego till en större värld och det går att lyfta sig själv i håret och höja sig över begränsningen i egots inlärda tillstånd och reaktioner.

Detta öppnar vägen till oändliga möjligheter att hantera alla situationer på ett mer intelligent sätt. Man blir fri att släppa sitt lidande i samma sekund som man inser att det är ointelligent.

Egot kan vara smart, men inte intelligent. Att vara smart betyder att driva sina egna syften, medan intelligens är att se en större helhet i vilket allt hänger samman.

Smarthet är kortsiktig. De flesta politiker och affärsmän är smarta, men få är intelligenta.

Dessa tankar är hämtade ur En ny jord Ditt inre syfte av Eckhart Tolle sid 99-100

tisdag 6 juli 2010

Två kommentarer till Monicas blogg

Jag har försökt att kommentera på Monica Antonssons blogg nu på morgonen, men de båda kommentarer jag skrev verkar försvinna. Här är kopia på den andra kommentaren.

"Tack så väldigt mycket Monica för att du släktforskade åt mig. Det var väldigt gulligt och rart av dig. Jag uppskattade det verkligen.

Vad gäller indianen så fanns det ingen, som du säger, så långt bakåt som du tittade i mina längder rakt bakåt från min mormor. Det fanns torpare, soldater och min mormors mor bodde i Gustavsberg (en mil härifrån) och det fick mig att begripa ännu djupare varför jag bor här på Värmdö.

Min släkt säger att mayaindianen kom hit på 1600-talet och då fanns det inga kyrkböcker (förrän andra delen). Så det skulle inte vara så lätt att hitta detta.

Dock så har vi genetiskt bevis på att vi har "mött" en indian någon gång i vår släkt. Min kusin (som är drygt 70) har berättat att hon har och har haft denna sjukdom ända sedan 30-årsåldern och att den kommer från indianer har hon hört av läkare.

Min morbror blev av med sin mage för läkarna trodde det var cancer och tog bort hela magen. Dock kunde de konstatera att det var en sällsynt sjukdom, som inte fanns i Europa utan bara hos ett antal (kring 300) mayaindianer i Guatemala. Denna sjukdom kan enligt uppgift gå vidare i 25 generationer, vilket betyder att den kan drabba också våra barn och barnbarn. Detta bla ska vi prata om vid den kusinträff vi ska ha i slutet av juli hemma hos min lillasyster.

Som du vet skriver jag på I Ormbärarens tid, som handlar om detta. Ormbäraren är ett tecken på vår konkreta himmel, som befinner sig mellan Skorpionen och Skytten, men det räknas inte in i zodiaken för då skulle det ju bli 13 tecken och inte tolv och inte så lätt kunna räknas i enkla tårtbitar med jämt antal delar.

Som du vet så finns det myter om vad som ska hända 2012 med oss alla, som sägs komma från mayaindianer (plus att andra har spätt på det). Då står planeterna och solen i en rak linje med vår vintergatas centrum (som är ett svart hål) och denna konstellation är väldigt sällsynt och anses betyda något.

För min egen del tror jag inte det betyder annat än att vi som vanligt har möjlighet att vakna upp lite mer och bli medvetna om varför vi är här på jorden och att det är viktigt allt vad vi gör och hur vi uppför oss mot våra medmänniskor.

Och jag tycker som sagt att det är väldigt tråkigt att du och Daddy har råkat in i denna stora strid. Det behövs inte. Vi bör genom våra handlingar sträva mot en bättre värld, inte en sämre. Ha de gott!"

PS. Nu har en snäll vän testat att kommentera och det går fram kommentarer på min egen blogg, men inte mina egna kommentarer på min egen blogg. Har någon något förslag till teknisk lösning på detta så mottages det tacksamt! DS.

PSPS. Jag har också skickat ovanstående kommentar som mejl till Monica för att hon verkligen ska få detta. Hon är en medmänniska precis som alla andra människor på jorden och naturligtvis mår hon inte bra av allt hon har fått dra omkring på sedan hon skrev sin bok Mia - Sanningen om Gömda. DSDS.

Jag försökte att kommentera det den vänlige anonyme har skrivit nedan men det gick inte. Så här är en kopia av kommentaren:

Ja kära Anonym. Visst är det lätt att kläcka ur sig vad som helst som anonym och fortsätta med skitsnacket. Jag är också sjukpensionär. Jag blev det år 2006 mot min vilja. För f-kassan och myndigheterna är det mycket billigare att sjukpensionera människor än att ge dem något vettigt att göra mot en lön. Dessutom blir det livslångt billigare för då sänks också ålderspensionen Och du vet väl ingenting om Ramona egentligen? Jag känner fler som är sjukpensionärer, både aspergare och andra. Det är ett sätt att ändå låta människor finnas i vårt samhälle trots att de inte anses kunna uträtta något av värde.

Jag har nyss mejlkonverserat med Monica om våra indianrötter. Om hon vill får hon gärna publicera dessa mejl.

Vad gäller Schyman så är hon en offentlig person, som försöker få mera makt och komma in i vår riksdag, så varför man inte skulle kunna kritisera henne förstår jag inte. Hon har levt på allmänna medel i åtminstone tjugo år nu och kommer att göra det livslångt. Jag har som sagt skrivit ett blogginlägg om henne på Newsmill också.


Den anonyme fortsätter nedan. Här är svaret: Men anmäl då Ramona till f-kassan och säg att hon är en fuskare. Så får du saken ur världen.

Mina egna kommentarer går fortfarande inte fram nu kl 16.35, men Monicas kom nu. De är överspelade eftersom vi har mejlväxlat under dagen. Diagnosen på min indiansjuke morbror var magcancer, men de upptäckte så småningom att det inte var det. Utan en indiansjukdom.