onsdag 30 september 2009

Det ruttna samhället



Jag har fått min 23:e artikel publicerad på Newsmill. Den börjar så här:

"I Gomorronsoffan i SVT sitter kulturchefen på DN Maria Schottenius och hennes gäng och skojar kring helikopterrånet. Det var ett Oceans 11-rån, något som någon redan sitter och skriver ett manus kring. Vi måste ha mer sådana nöjsamma underhållande brott att skriva om.

Redan är deckarromanerna vår tids litteratur, men vi behöver fler sådana berättelser, som avslöjar vad som pågår i samhället. Men den slutsatsen dras aldrig där i soffan, utan där är det bara det underhållande nöjet kring brott som är så väldigt roligt. Att det är en värdedepå, som har rånats är extra kul för dessa kulturmänniskor, som alldeles nyss har kläckt namn till nästa Nobelpris i litteratur.

För en värdedepå i deras värld är något ont i sig. Något som bara är skoj ifall dessa pengar blir tagna av några som framstår, som sprungna ur en film. Det är som om värdedepån är fristående från allt annat i samhället eller som att den endast och allenast hänger ihop med banker och bonusar. Som om dessa pengar inte är på riktigt."

Resten av artikeln kan ni läsa här. Och detta med Maria Schottenius utspelade sig i morse, då gänget alltid har en inbokad tid hos SVT på onsdagar och i Gomorronsoffan.


tisdag 29 september 2009

Kung Midas råder



Pengar gör ingen lycklig. Se på de senaste tidens exempel- stackars Anna Anka - som desperat försöker inbilla någon, att hon är lycklig med hundratals skor hemma och nakenbilder på sig själv i Playboy plus någon andravinst som Miss Sverige, vilket visade sig vara lögn.

Hon rör sig kring andra chakrats domäner, som handlar om sex, pengar, makt plus moral och ärlighet i relationer.

Och ta den 34-årige helikopterföraren, som hjälpte professionella kriminella att genomföra värdedepårånet. Samma chakra. Kriminologen Jerzy Sarnecki säger om honom att han knappast tillhör de med mest kriminella erfarenheter, men att han var girig.

Samma fenomen där. Pengar styr världen. Det tror verkligen de här personerna. De är offer för samma myt som kung Midas. Han fick en fri önskan uppfylld av guden Dionysos (dryckenskapens gud helikopterföraren blev dömd för drogmissbruk i augusti i år) och önskade sig då att allt han rörde skulle förvandlas till guld. Så fort vinet nådde hans läppar blev det till guld.

Han blev tvungen att ta tillbaka sin önskan eftersom också maten förvandlades när han nuddade den. Det hjälpte inte att någon annan försökte mata honom och hjälpa honom. Hans önskan togs tillbaka och han bad att få bli förlåten för sin girighet.

Kung Midas tillhör de grekiska myterna och är flera tusen år gammal, men fortfarande så tror vi på dessa myter. Och vi rör oss gärna kring det andra chakrat och dess domäner.

De flesta människor kommer aldrig längre medvetet sett än till de tre första chakrana i kroppen. De som handlar om att överleva, att skaffa sig pengar och makt plus att skapa självkänsla och självaktning och ta hand om sig själv. Samt den personliga hedern.

Till ordalydelsen kan vi alla inse vad chakra nummer fyra handlar om: kärlek och den negativa sidan hat, agg och bitterhet, sorg och vrede, ensamhet och samhörighet, förlåtelse och medkänsla samt hopp och förtröstan, men sällan går vi igenom detta i grunden och drar några djupare slutsatser.

Just nu är vi som folk genom vår "medieelit" och den "finare" delen av folket väldigt upptagna med chakra nummer två. Allt handlar om hur samhället och vi själva ska kunna ta hand om den enorma summa pengar, som alltid finns inom räckhåll. Vare sig genom vinster i lotterier, den oerhörda mängd skatt som dras in till kronan eller genom ett spektakulärt rån, som har beundrats för sin militära precision och sitt kalla och intelligenta genomförande.

Detta visar hur djupt neddragna vi är som samhälle i detta. Att dessa brottslingar blir beundrade för vad de har gjort, för skulle vi inte alla göra detta ifall vi kunde? Och skulle vi inte alla uppföra oss som Anna Anka och gifta oss till rikedomar och lycka, även om karln var trettio år äldre?

Nej, tack och lov är vi inte alla sådana. Utan ofta mycket mer lika hoberna i Sagan om ringen, som ständigt strävar efter ett gott liv, utan större makt än den över sina egna liv. De är mycket fridsamma till sin natur, tycker inte om äventyr och gör sällan något oväntat. Gillar dock att umgås, vara sociala och skrattar gärna.

Vi behöver röra oss bort från dessa domäner där Kalle Anka och Alexander Lukas befinner sig. Pengar får inte världen att gå runt. Det är en chimär, som vi gärna går på. Grunden till våra liv ligger någon helt annanstans.

I chakra nummer sju ligger det som vi har tappat bort och behöver återupptäcka: livsmod, värderingar, etik, medmänsklighet, osjälviskhet, förmåga att se övergripande mönster, inspiration och tro, andlighet och hängivenhet.


måndag 28 september 2009

Helikopterpiloten jobbade åt TV4



Den anhållne helikopterpiloten i värdedepårånet har varit inne i kändisvärlden och tillhör de som har påträffats med kokain på nattklubb vid Stureplan. Han har jobbat åt TV4 senast med Kändisdjungeln uppger Aftonbladet.

Han är 34 år och tvåbarnspappa och greps på Arlanda på väg till Spanien. Hans vänner tror naturligtvis att han är oskyldig.

Ifall han skulle vara skyldig så visar detta hur den brottsliga världen har krympt. Och att också någon, som inte borde behöva begå brott kan dras med i en härva, som skulle ge massor med pengar. Och tillåta att det ljuva livet kunde fortsätta.

Brottslingar tror aldrig att de ska åka fast och just den här piloten kände till den helikopter, som flögs till brottsplatsen. Han har själv jobbat för företaget, som äger den och är kapabel att landa på det sätt som gjordes på en liten gräsplätt. Han har gjort det förut.

På TV4 vill programledarna Tilde de Paula och David Hellenius inte uttala sig. Om detta är den liga som gjorde det spektakulära rånet så har brottsligheten troligen ingått en pakt över Europa. En man med ursprung i Turkiet och en ursprungligen från Serbien sitter också anhållna. Den fjärde är en känd kampsportare med ursprung i Iran.

Men naturligtvis ska vi inte döma någon innan det finns bevis och en dom. Men känner ni en helikopterpilot, som har utbildats hos Roslagens helikopterflyg i Norrtälje och som stämmer in på ovanstående beskrivning. Så är det han som sitter anhållen.

PS. Helikopterpiloten har också jobbat med Robinson, Faddergalan, Grammisgalan och Pokerfejs plus att han sitter i styrelsen för ett TV-bolag startat av TV4:as grundare Gunnar Bergvall. Det sägs att han var bildproducent till Robinson och Idol. TV4 säger att de inte tar någon "särskilda hänsyn" till detta i sin nyhetsrapportering. Nej de nämner det inte ens. DS.

Så här blev domen till slut.




lördag 26 september 2009

Sverige som serietidning



De senaste dagarna har vi fått ett helikopterrån utan ingripande från polisen. Alla myndigheter stod bredvid och tittade på också militären. Fast de uppvisade en viss beredskap och omdirigerade två Jas-plan, som dock inte kunde ingripa. Polissak. I går tog rikskriminalen över från länspolisen. Varför inte omedelbart?

Vi har också haft en Anka som har uttalat sig om hur viktigt det är att tillfredställa sin man. Så om han vill ha en avsugning på morgonen så är det bara att ställa upp. Själv har denna Anka vikt ut sig i Playboy. Och tagit plats i svenskarnas national-TV. Den som alla är tvungna att betala. Medierna står på kö.

Det vi bevittnar är sammanbrottet av det samhälle vi har levt i under de senaste trettio åren. Och när den populäre programledaren Ingvar Oldsberg försöker upprepa en av TV-succeerna från dessa gångna år med Här är ditt liv, så visar det sig att detta Sverige när alla satt bänkade framför TV:n och gapande följde kändisar är passé.

Människor har börjat få möjlighet att tänka själva, särskilt de fem senaste åren. Och ingenting är längre särskilt heligt för denna skara människor, som tidigare hölls borta från att uttrycka sin mening. Folket har fått tillgång till massmedierna och det är inte bara godkända grindvakter, som tillåts sortera orden och släppa ut dem till de hungrande massorna.

Det Sverige vi nu beskådar och som ser ut att vara en serietidning är det som framkommer, när samhället som vi hitills har levt i, störtar i sin grav. I sammanhanget så känner jag mig varken som 40-talist eller kvinna, vilket jag lär vara född som.

Dock vill jag inte vara med om alla de konstiga tillmälen, som har tryckts på mig genom dessa båda epitet. Som kvinna ska jag uppträda som ständigt förtryckt - och i sammanhanget är det lika illa att vara omedvetet förtryckt som den där Ankan som det är att vara totalt medvetet förtryckt som professor Eva Lundgren i Uppsala - båda är ute och cyklar i sina respektive missuppfattningar.

Som 40-talist ska jag inordna mig i ledet bland pensionärerna och gilla sådana som Ingvar Oldsberg och Allsång på Skansen. Men så fort jag yttrar mig tror alla att jag är i 30-årsåldern för det är sådana människor, som har tillgång till internet, bloggar och skriver artiklar på Newsmill. Enligt de ytliga fördomarna.

Det finns ett totalt sammanbrott av de högre funktionerna hos människor i Sverige, där de desperat försöker upprätthålla sina inrotade fördomar om olika människogrupper. De som har cementerats av tidigare grindvakter i vår demokrati.

Men håll ut. Det finns hopp om livet. Vi är bara på väg mot ett samhälle, där var och en får framstå som den individ den alltid har varit, men där förtryckarmekanismerna har tvingat människor in i ett politiskt-korrekt-förhållande till andra. Allt finns inuti alla människor. Vi kan välja vad vi vill bli.

Och de som väljer att bli helikopterrånare borde ha satt sin sista potatis. Det är dags för människor att inse vilka de är och vad de håller på med. Det går inte längre att skylla på mamma och pappa eller det hemska samhället. Det är inte synd om män, som väljer att ställa sig utanför samhället.

Och Ankor uppstår för att ännu en gång visa för oss hur omedvetna förtryckta kvinnor ser ut. Vare sig de äger miljoner eller inte. Förtrycket kommer inifrån. Inte från andra Ankor.


fredag 25 september 2009

Günter Wallraff har levt som somalier



Sedan 2007 har Günter Wallraff levt som somaliern Ogonno i Tyskland för att uppleva den rasism, som finns i landet. Mest förvånad blev han över det vardagliga tilltryckandet av svarta.

Det är Stig Hansén som berättar om detta i en ny biografi, som heter Wallraff. Den presenteras på bokmässan i Göteborg. Stig Hansén har tidigare bla skrivit en intervjubok med Janne Josefsson. Han har levt med Wallraff sedan 2007 och följt honom som diversearbetare och uteliggare.

Günter Wallraff som senast gjorde ett stort arbete i mitten av 80-talet har därmed bekräftat sin metod, som går ut på att byta identitet helt och hållet samt leva och arbeta som den nya identiteten.

Han gjorde det som turkisk gästarbetare, för att avslöja vad de var utsatta för senast på 80-talet och publicerade då boken Längst därnere. Han har arbetat på detta sätt under täckmantel sedan 1970-talet.

Günter Wallraff fyller snart 67 år.


torsdag 24 september 2009

Helikopterkuppen undre världens mardröm



För nu kommer ingen att få vara i fred. Minsta hälare tas in till förhör, vilket hände i går. Och den undre världen, som gärna vill vara ostörd kommer att jagas in i minsta skrymsle.

Därför golar (skvallrar) också en del av dem snart för polisen, för att skydda sig själva.

Att polisen inte fick öppna eld mot helikoptern i går verkar onödigt dumt. Det måste vara bland det enklaste att sätta en helikopter ur stånd att flyga. Polisen säger att de inte ville ha en gisslansituation. Nä, det är alltid bättre att ge bort pengarna. Eller?

Och så var det så hemligt att polisens helikoptrar stod här ute på Värmdö utan övervakning. Var det? Det har ventilerats fram och tillbaka i pressen om dessa helikoptrar och det diskuterades högt och ljudligt under lång tid huruvida dom skulle få orsaka buller över denna del av det tysta norra Värmdö.

Och för var och en som har åkt förbi, för att ta färjan vid Stenslätten så har det synts var dessa helikoptrar har stått - och står. Motorcykelgängen gillar att åka runt den vägen över Vaxholm och tillbaka till Stockholm. Någon kan ha fantiserat om hur det skulle vara att lägga ut en bombattrapp för att slippa polisen.

Varför mötte jag polisen i går morse på vår 50-väg i omkring 120 knutar vid halvtiotiden? Var inte det lite sent att rycka ut? Till Myttinge.

Jag hoppas dom idioter som har gjort det där rånet åker fast snart. Det finns ett beundrande tonfall ibland när såna här kupper begås. Åh dom måste vara så proffsiga och värda dessa pengar. Ungefär.

Nä dom är idioter, som tycker att man kan sko sig på andra människors bekostnad. Lås in dom på livstid.

PS. Nu sägs att helikoptrarna har flyttats. Det krävdes alltså ett rån för att de skulle kunna få en annan plats. Det är så ont om plats nämligen i Stockholm. Sägs det. Så de kanske kommer tillbaka. DS


Ännu en variant av Nigeriabrev



Här är den senaste varianten på Nigeriabrev. Jag får sådana då och då. Det här är rätt utstuderat med inblandning av Gud, välgörenhet och någon som är "döende" i prostatacancer.

Rubriken på mejlet var Coming to you in Gods name. Snarare är det väl i den där underjordiske partens namn som detta har skickats ut.

De måste väl få napp någon enstaka gång annars skulle de inte fortsätta. Alltså vem skulle sätta sig och skicka detta över internet ifall det verkligen var sant? Och så ska det förstås vara konfidentiellt så att den stackars satens sista vilja inte äventyras. Fy fan. Ursäkta svordomen. Gå inte på det! Jag tog bort mejladressen. Kanske nåt för polisen?

Fast det känns som de har tillräckligt att göra med att försöka rädda våra redan stulna pengar från tidigare militärer från det krigshärjade Europa. Jag mötte polisen i 120 på vår 50-väg när de gjorde utryckning i går på väg till Myttinge. Vid halvtiotiden på förmiddagen. Lite sent kan man tycka. Vilken värld.


This letter may come to you as a surprise due to the fact that we have not yet met. I have to say that I have no intentions of causing you any pains so i decided to contact you through this medium .As you read this, I don't want you to feel sorry for me, because, I believe everyone will die someday.

My name is Brian Robert Forster, a merchant in Dubai, in the U.A.E. I have been diagnosed with prostate and esophageal Cancer that was discovered very late due to my laxity in caring for my health. It has defiled all form of medicine and right now, I have
only about a few months to live according to medical experts, I have not particularly lived my life so well, as I never really cared for anyone not even myself but my business. Though I am very rich, I was never generous, I was always hostile to people and only focus on my business as that was the only thing I cared for. But now I regret all this as I now know that there is more to life than just wanting to have or make all the money in the world. I believe when God gives me a second chance to come to this world I would live my life a different way from how, I have lived it. Now that I know my time is near, I have willed and given most of my properties and assets to my immediate and extended family members and as well as a few close friends and Schools in the UAE. I have decided to give alms to charity organizations, as I want this to be one of the last good deeds I do on earth. So far, I have distributed money to some charity organizations in the U.A.E, London and Ireland.

Now that my health has deteriorated so badly, I cannot do this my self any more. I once asked members of my family to close one of my accounts
and donate the money, which I have there to charity organization in Bulgaria, they refused and kept the money to themselves. Hence, I do not trust them anymore, as they seem not to be contended with what I have left for them. The last of my money which is the huge cash deposit that I have with a Financial Firm Abroad .I will want you to help me collect this deposit and dispatched it to charity organizations and let them know that it is I Brian Robert Forster that is making this generous donation.

I am writing this from my laptop computer in my hospital bed where I wait for my time to come. I pray that God uses you to support and assist me with good heart, kindly reply to this email with my email xxxxxxxxxxxxx

God be with you.
Brian Robert Forster


NB: I will appreciate your utmost confidentiality in this matter until the task is accomplished as I don't want anything that will jeopardize my last wish. and Also I will be contacting with you by email as I dent want anybody to know because they are always around me. Do endeavor to send your phone as well as your fax
for easy communication.


onsdag 23 september 2009

Inledningen till min bok om Jacqueline Kennedy


Meanwhile in Massachusetts Jack Kennedy dreamed


Walking the shore by the Cape Cod Sea

Of all the things he was going to be...


...He would build empires

And he would have sons

Others would fall

Where the current runs


He would find love

He would never find peace

For he must go seeking

The Golden Fleece


All of the things he was going to be

All of the things in the wind and the sea


Ur dikten Meanwhile in Massachusetts

av Jacqueline Bouvier Kennedy

skriven av henne som nygift i oktober 1953


Hon visste redan då att John F Kennedy

skulle leta reda på det Gyllene Skinnet


Något som finns i de grekiska myterna i

berättelserna om argonauterna


Hon hjälpte honom med det

och hon fortsatte arbetet

efter hans död


Hon gjorde det på sitt sätt







tisdag 22 september 2009

Anna Anka värd mångmiljonbelopp för TV3



TV3 är mycket nöjda med den uppmärksamhet som deras nya program om Hollywoodfruar har fått genom att Anna Anka bland annat har skrivit på Newmill och blivit den mest lästa i sajtens årslånga historia.

Mer än 100 000 unika läsare har tagit del av att hon tycker att man ska ta hand om sin man och ställa upp på sex när han vill. Hon pratar ungefär som om hon var en lyxprostituerad och det är hon antagligen. Fast hon inte själv ser det så.

Annars tycker hon att Victoria Beckham är den värsta bitchen i USA och själv sysselsätter hon sig med fem timmars träning fem dagar i veckan. Och Paul Anka tjatar på henne om fler barn, men hon själv tycker inte att hon har tid.

Inte med den träningsmanin det är förståeligt. Känner bara till en direktör här hemma som tränar lika mycket. För att stå ut med pressen i jobbet. Fast fem timmar hinner han nog inte riktigt. Så Anna Anka verkar slå honom där. Hon verkar ha ett ännu hårdare jobb.

PS. Själv räknade jag efter lite snabbt och såg att jag låg på 380 000 läsare sammanlagt med drygt 25 000 för den första artikeln. Sammanlagt har jag skrivit 22 artiklar sedan januari i år.

Dock har Newsmill inte någon kvalitetsstämpel. Bara detta räknande. Ju smaskigare desto bättre med andra ord. För det drar läsare och därmed annonsörer.

Och listan över mest besökta stämmer inte. Inte som artikelförfattare. Det går att hamna i topp genom att vara idog kommentator och bara säga hu eller bu ungefär och inte något mer.

Och det drar alltså till sig både knäppskallar och andra mindre nogräknade kommentatorer, som vill ha en plats i Newsmillsolen. DS.




Anna Odell överklagar inte


Hon har tillsammans med sin advokat Claes Borgström beslutat att inte överklaga domen på 50 dagsböter à 50 kronor, som hon fick i augusti. Detta sedan hon simulerat en psykos i samband med en konsthappening i januari i år.

Hon överklagar inte eftersom straffet är så lågt och då hon tror att det skulle reta upp folk ännu mer.

Att hon överhuvudtaget fick så stor uppmärksamhet och fortfarande får det i medierna beror antagligen på att journalisterna själva har dåligt samvete över alla de medmänniskor som de har sett slås ut genom åren på redaktionerna.

Något som det alltid har talats tyst om. Det har setts som att sådant händer i fria yrken och det vore illojalt att berätta något om detta. Det i sin tur kan vara grund för avsked.

Man kan se den överdrivna reaktionen från denna maktelit, som ett erkännande av att detta hade behövt diskuteras. Nu fick medierna möjligheten genom en konststuderande.

Istället borde det vara dags att ta bladet från munnen och prata om den arbetsmiljö, som förekom och förekommer inne på medieföretag.


måndag 21 september 2009

Anonymitet på internet är skumt



Jag har i min sociologiska undersökning konstaterat att det finns många, som framstår som hederliga och ärliga i sin vardagsframtoning bortom internet och anonymiteten. De kan ha många olika yrken, som varierar mellan lärare, bibliotekarier, dagispersonal, fritidspersonal, kommunanställda, landstingsanställda och även i staten. Alltså de är många gånger offentliganställda.

På internet lever de ut sina skuggsidor och framstår som ett slags dr Jekyll och mr Hyde både män och kvinnor. De kan komma med de mest horribla påståenden under anonymitetens skydd bara för att se hur deras "offer" reagerar.

I värsta fall blir det sadistiskt och psykiskt abnormt, men de kan oftast byta sida och gå tillbaka till sin vardag, där de anlägger ett moraliskt högstående perspektiv och ofta framstår som mycket politiskt korrekta.

Uppenbarligen är deras inskränkta yttre liv inte tillräckligt spännande för dem, utan de tar tillfället att leva ut sin mörka skugga under anonymt beskydd. De förstår inte hur de annars ska göra.

Detta är i ett större sammanhang ett symptom på, att vårt samhälle har stelnat i former, som inte är adekvata längre och inte helt i linje med den tid vi lever i och inte heller passar den yngre generationen särskilt bra.

De som skulle vara förebilder för de unga kan alltså gå omkring med denna nattsida inom sig, som de inte vågar erkänna annat än anonymt. Men människor känner vad som finns inuti andra. Särskilt barn och ungdomar är känsliga för de dolda sidorna hos vuxna.

Det hela är symptom på att de flesta människor inte är särskilt utvecklade. Inte heller som vuxna. Vårt samhälle tillhandahåller inte längre modeller för inre tillväxt. Som vi kan konstatera en dag som i dag (budgeten) ligger all betoning på yttre sådan. Våra kyrkor och våra trosföreställningar ses för det mesta, som något förlegat, något som är övervunnet med civilisation och ratio.

Den skugga, som alltid växer sig stor i ett samhälle som vårt, utan kontakt med djupare inre rötter, består inte bara av negativa brister. Den kan ge sig till känna i förhastade och oöverlagda handlingar. De elaka orden blir sagda, felaktiga beslut fattade och följderna blir som de blir. Varken medvetet önskade eller avsedda.

Skuggan är också mottaglig för kollektiv smitta. I mycket högre grad än den medvetna personligheten. De andra i gruppen gör mörka och primitiva saker och den enskilde blir rädd att anses dum, om den inte gör likadant. I skvaller och förtal projiceras de egna tillkortakommandena.

Om denna mörka sida ska bli vän eller fiende till en enskild människa beror på den medvetna personligheten. Den blir absolut en fiende om den blir ignorerad eller oförstådd.

Det går oftast inte med medveten vilja att sätta stopp för skuggan. Det blir i så fall en oerhörd medveten ansträngning och skuggan tar sig nya uttryck någon annanstans. För det mesta är inte heller människan särskilt medveten om vad som pågår och då måste personen i fråga få något bokstavligen hårt i huvudet för att begripa.

Det går alltså inte intellektuellt och rationellt att komma till tals med någons skugga. Den rör sig på andra domäner.

Skuggan är en del av oss hela livet och fördjupas, när vi själva utvecklas, om vi inte har begripit vad själslig utveckling handlar om. Det är därför gamla människor ibland förefaller vara instängda i ett stenhårt mönster, som inte går att rubba.

Då har en överkonsolidering av jagmedvetandet gjort att kontakten med en inre levande medelpunkt i den människan har brutits.

Meningen med våra liv är att upprätthålla en balans mellan inre och yttre både på det personliga planet och också i stort på det kollektiva och samhälleliga området. Ett samhälle, som inte gör detta råkar ut för svårigheter.

Brotten ökar. Våldet ökar. Människors psykiska status försämras. Och mardrömmarna blir fler både på nätterna och dagarna. En influensa kan tyckas hota oss som samhälle, när det i själva verket kanske är en avledande manöver från vårt samhälles skuggsida.

När intellektuellt prat har ersatts av meningsfyllda skeenden, som tilldrar sig inuti människor, så betyder det för den enskilde en nyorientering i livet. För ett samhälle betyder det en ny inriktning på en bättre väg än förut. Och att fler människor känner att deras liv betyder något mer än att skaffa sig mat för dagen och leva så länge som möjligt.

Den tomhet och meningslöshet, som kan finnas i ett samhälle där det existerar fler individer och därmed massmänniskor än någonsin tidigare i historien, kan ersättas av ett inre dagligt äventyr, som aldrig tar slut och som också ger mängder av positiva avtryck i den yttre världen.

PS. (Tisdag morgon)I går bekräftades att också datorer inne hos partier på riksdagen används på ett liknande sätt. Nämligen genom att ändra nyhetsuppgifter på nätet om partier och nedsvärtning av kända personer. Detta faller in i det allmänna mönstret. Se Aschberg i TV8 i går kväll 21.00. DS



Inte troligt med nytt klimatavtal



I december ska FN hålla nästa möte om klimatet i Köpenhamn. President Obama har tidigare utlovat att USA ska gå i spetsen för ett nytt klimatavtal och bli ledande i världen, men kongressen står inte bakom sin president.

Det ser alltså inte ut som om Barack Obama kan infria sina löften. Depressionen i USA är fortfarande för djup, för att människor ska vara villiga att satsa omkring tusen miljarder kronor från 2020, på att inte höja jordens temperatur mer än två grader.

Kanske orsakar den girighet som har utvecklats bland ett antal människor världen över under det senaste årtiondet, att jorden trots allt får sköta sig själv. Vår planet är inte någon slags fabrik, som går att åtgärda med diverse mänskliga åtgärder. Det är en stor missuppfattning.

Det räcker att en av supervulkanerna, som finns på några platser på jorden - ett är Yellowstone i USA - får ett utbrott så är en vulkanvinter ett faktum. Och mänskligheten plus djur och natur hotad av utrotning genom kyla.

Men så räknar aldrig politiker och propagandister, varken inom miljö eller vetenskap. I dessa kretsar så är det människan, som är alltings mått och vi som bestämmer över vår jord. Planeten själv har ingen talan.

År 2020 är mycket långt fram i tiden när det gäller naturliga katastrofer. Vi vet aldrig från dag till dag vad som kan hända. Vad som kan vara på agendan när det året väl kommer. Men världens ledare låtsas alltid ha koll.

Ingen av oss - inte ens meteorologerna - kan förutspå vädret med mer än en dag. Men när det gäller utsläpp av koldioxid, så vet vi allt om hur detta påverkar klimatet. Som vanligt handlar det om makt i mänskliga sammanhang, att få massan av människor att underordna sig en annan människas makt.

Men tack och lov är inte president Obama någon envåldshärskare, utan makten är delad i USA. Fast presidenten också är kung, dvs både stats- och regeringschef plus överbefälhavare.

Men kongressen, bestående av senat plus representanthus, stiftar lagar och har hand om finanserna. President Obama kan lägga in veto mot kongressens beslut, om det är något särskilt som ligger honom varmt om hjärtat. Kongressen måste då rösta emot detta veto med två tredjedelar, för att deras beslut ska gälla.

Men president Obama kanske inte går emot kongressen i det här fallet. Och då skjuts hela klimatavtalsfrågan på framtiden.


söndag 20 september 2009

Freud hade en sexualneuros



Det handlade om att man måste stanna vid det upplysta medvetandet, för annars skulle "den svarta slamfloden" som han kallade det dränka allt. Denna skräck som fortfarande finns för det omedvetna, som naturligtvis också är ett skydd mot det som människor inte orkar med. Och inte vågar ta till sig.

Det är enklare att stanna kvar på en naivare nivå än att gå vidare. Att sätta upp en vägg mot det som människor tror är något förfärligt. Men visst är det märkligt att vi än i denna dag låter oss styras av tankar, som framfördes av Freud för så länge sedan och som sedan dess har blivit urmodiga.

C G Jung upptäckte ensidigheten i Freuds metod, när Jung berättade en dröm för Freud, som handlade om hans eget hem. Överst var det i 1700-talsstil, en trappa ned mera som 1500-talet och ännu längre ned i romersk stil och den sista källarvåningen innehöll en förhistorisk grav med krukskärvor och två skallar plus människoben.

Freuds metod var att leta i Jungs inre efter någon otillständig önskan kring detta. Och Jung ville gärna fortsätta vara vän med honom, så han föreslog att han kanske önskade några släktingars död. Djupt nere i sitt eget inre. Freud nöjde sig med detta.

Men för Jung framstod som i blixtbelysning, att drömmen handlade om honom själv och hela hans liv. Hans egen värld och verklighet.

För Freud betydde det sexuella så mycket att det fick bli hela livskraften, libidon, för människan. Medan Jung insåg att libido var också något annat. En livskraft, som inte enbart bottnade i det fysiska, utan att det handlade om själsliga, andliga livskrafter.



lördag 19 september 2009

Förkylning är härligt



Har en förkylning på tredje dagen eller så. Det är skönt. Jag går omkring med bomull i huvudet och ser hur småttigt allt blir där ute. Ingenting berör mig särskilt mycket för sjukdomen avskärmar hela mig från resten av världen.

Min yngste son lagade mat till mig i går. Bara en sån omtanke gör mig rörd. Och sambon tar hand om mig i dag. Jag degar omkring i morgonrock, glor på TV och sover en massa. Det lär gå över och alla andra runt mig har redan haft denna sjuka, så jag smittar inte.

Hoppas det är svininfluensan eller nåt i den stilen. Förkylningar är underskattat som en resa inombords. Ett sätt att byta perspektiv.

När man har befunnit sig länge på yang-sidan i livet är det dags för yin. Efter dagens ljus behövs också nattens vila.

Yin och yang är universums urkrafter. Under hösten och våren möts yin och yang för att befrukta jorden och tecknet för detta är regnbågen. Visst är det poetiskt och vackert.



fredag 18 september 2009

Thomas och Nina Wedholm fick hjälp



De är gifta och bor några kilometer bort. De fick hjälp i går i TV-programmet Lyxfällan. Thomas, som är lika gammal som jag hade aldrig i sitt liv betalat en räkning. Nina fick sköta allt.

När de hade lån på bortåt 3 miljoner, så gick det inte längre. De stod på minus 14 000 i månaden och var tvungna att sälja båten. De hade betalt en halv miljon för den och fick ut ett par hundratusen. Men med dessa pengar kunde de åtminstone lösa de dyraste krediterna.

Thomas sade själv att han hade levt som strutsen och stoppat huvudet i sanden och inte velat se hur det stod till. Men de kunde behålla huset, som de hade köpt för något år sedan här ute på Värmdö.

Jag blir alltid så förvånad över människors sätt att blunda för verkligheten. Lån ska man inte ha. Det var allt jag fick lära mig. Så såg synen på detta ut när jag var ung.

Egentligen förstår jag inte hur de ska kunna bo kvar ens om två år när Thomas ska gå i pension. Men han får väl fortsätta jobba. För mig framstod det som nödhjälp, för de har ju fortfarande så stora lån, så ifall räntorna går upp en smula så är det kört igen.

Men barnen kanske kan ta över huset och låta dem bo där som hyresgäster. Det finns många olika lösningar. Thomas ville aldrig flytta sade han. Utan bli utburen därifrån. Med fötterna först.


PS. Jag ser just nu reprisen av detta program (5 dec 2011) på TV3 och kan konstatera att Thomas och Nina fortfarande är skrivna på Värmdö och nu är Thomas 65 år sedan något halvår. Det verkar okej med paret. Så skönt. Grattis till att ni klarade av detta! DS.
12.12.2012
Och här går avsnittet ännu en gång i repris och fortfarande bor både Thomas och Nina på Värmdö. Grattis till att ni står ut i snön!

Lisbeth Salander skulle göra jorden fri från hatande män



Jag tyckte det var intressant nu när Mårten Blomkvist är filmrecensent på TV (jo han har jobbat i evigheter på samma redaktion som jag på DN) och skulle recensera Flickan som lekte med elden häromdagen.

Av någon anledning så var han upprörd den käre Mårten. Han som är så lugn. Kanske hade han haft djupa diskussioner med kvinnomaffian. De som tycker att världen borde vara full av Lisbeth Salandrar, så att vi fick någon ordning på de där männen som hatar kvinnor. Så att världen blev fri från hatande män.

De finns kvinnor, som tycker att detta som Stieg Larsson har målat upp stämmer. Det är statsfeminismens världsbild: att män alltid våldtar och misshandlar kvinnor. De kan helt enkelt inte göra något annat eftersom det är inbyggt i dem. Män är skurkar, vilket vi i Sverige försöker göra något åt genom att ha Eva Lundgren som professor i Uppsala. Hon är expert på detta.

Nobelpristagaren Doris Lessing har starkt reagerat mot denna syn på män. Hon sade redan i början av 2000-talet att feminismen innehåller en "försåtlig fundamentalistisk kultur". Hon hade också då reagerat på, att små pojkar fick höra i skolan att krigen är deras fel för det finns inbyggt i män att vara våldsamma.

De flesta män är inte våldsamma, då skulle de inte kunna existera på denna planet. Evolutionen har utrotat dem. Inte genom att döda dem, utan helt enkelt genom att de inte har fått några ättlingar.

Förra året satt 10 400 personer på en kriminalvårdsanstalt i Sverige. De flesta var dömda för trafikbrott. Samma period satt 130 personer dömda för dråp eller mord. I vårt samhälle är det alltså ytterst få människor, som begår så våldsamma brott. Och de får mycket stor uppmärksamhet av oss.

Anmälda våldtäkter var 5 400. Dömda för våldtäkter är omkring 1 000 under samma period. De flesta som begår våldtäkt är invandrare. Statistiken säger att kring nio invandrare av 10 000 begår våldtäkt. Samma siffra för svenskar är två.

Mårten Blomkvist tyckte att denna senaste film Flickan som lekte med elden var värd två klappor. Inte mycket. Men det berodde antagligen på att Daniel Alfredson till att börja med skulle göra en TV-serie. Inte en långfilm. Men sedan fick han uppdraget att göra både och. Pengar. Det får världen att gå runt. Även om sensationen är kort.



torsdag 17 september 2009

Ett stort fång med underbara blommor



vill jag ge till alla som skriver på Maja Lundgrens blogg och särskilt till Funderare, som fick mig att börja skratta så våldsamt, att jag tror att jag nästan blev frisk från förkylningen på kuppen...

Hej alla glada människor. Jag älskar er för att ni verkligen förgyller min och andras tillvaro. Ni har deltagit i en stor sociologisk undersökning, som nu nästan är avslutad.

Och det visar sig att det är nästan omöjligt att skriva på internet med namn och bild utan att bli degraderad till något monstruöst mardrömsliknande, som finns inuti den läsande människan själv, som tror att den ser sina värsta mardrömmar ta gestalt.

Så genom att framträda med namn och bild och med åsikter på internet så bidrar vi som gör det till den allmänna folkhälsan. Nämligen när de som tror att de ser sin värsta skräck ta form äntligen begriper att det där var bara nys. Det var något som tog gestalt och som kom inifrån dem själva.

Allt detta är en stor vetenskaplig undersökning, som har genomförts under det senaste halvåret av statliga institutet för folkforskning. Och resultaten kommer snart att redovisas i en vetenskaplig uppsats som jag har skrivit.

PS. Jag fick nyss ett mejl som sa att tusen apor inte hade kunnat göra det bättre. DS.



Monica A, Ingrid C, mig själv och Maja L



Det där blir en kvartett, och som C G Jung berättade för oss så är talet fyra en helhet. Men ofta är det tre plus en, som skapar detta.

I det här fallet är det uppenbart för de första tre kvinnorna är för något. De försöker alla att låta världen bli ett bättre ställe genom att kämpa för något.

Alla försöker de förändra världen på något sätt, väcka människor, få dem att se på nya sätt. Lyfta oss alla vidare genom de outforskade rymderna.

Och de utsätter sig alla tre för faror och besvärligheter genom att de står för vad de är helt enkelt. Och de har allihop visioner om framtiden. Vad som kan skapas, som gör att världen går till en ny nivå.

Den fjärde är inte sådan. Hon är mer en trickstergestalt, som C G Jung också har talat om. Någon som ställer till oreda, som byter skepnad när det inte passar, som gräver ned sig i detaljer, för att ingen ska se helhetsbilden. Som kastar ord omkring sig och som använder ord, som några slags prydnader, som inte betyder någonting.

Hon drar också till sig den sortens människor, som fungerar som henne själv. I oändlighet kan de vända och vrida på små detaljer i fakta, för att få dem att passa dem själva, kritisera och nedgöra genom att bita sig fast vid något, som på ytan verkar vara sant.

Hos henne själv och andra har orden slutat att skapa världen. Detta urprungliga, som finns så väl beskrivet i bibeln: I begynnelsen var Ordet. Detta ord, som inte bara skapar världar utan oss själva också beroende på hur vi använder dem.

Men ord kan också användas till att rasera och förstöra, till att trasa sönder och förvirra. Vilket vill vi välja? Vill vi ha en värld, som går under eller en som förvandlas och går till andra nivåer. Jo, det är en retorisk fråga. Naturligtvis.

För ingen av oss vill väl se oss själva eller världen gå under, istället vill vi förvandlas, gå vidare, se nya världar framför oss, gå igenom metamorfoser. Men det känns farligt så därför måste några gå före. Några måste visa vägen och säga. Titta här! Det går bra. Vägen håller.


onsdag 16 september 2009

Mansfield Park



Jag såg Mansfield Park från 1999. Tänk att Jane Austen i början av 1800-talet visste exakt vad livet handlade om. Att det är sanningen och kärleken, som är det viktiga och inte något annat.

I det verkliga livet fick aldrig Jane Austen sin älskade och det rådde hon bot på i sina böcker, som utspelar sig i högre överklassen och ofta pekar på de tillkortakommanden, som fanns under hennes tid. Särskilt för kvinnor.

Boken Mansfield Park kom för första gången i svensk utgåva år 1997. Ibland tar det tid. Kanske är det för att vi längtar efter den här sortens raka liv, som Jane Austen är så populär nu igen.

Hon var skytt som jag och för det stjärntecknet är det viktigaste frihet, hederlighet och rättframhet och att vara intellektuell och filosofiskt.

Jane Austen var trogen sig själv och det är exakt det jag också vill vara. Jag känner igen mig i henne. Så här långt efter hennes egen livstid.

Det är nästan tvåhundra år sedan hon dog. Hon dog 1817 bara 41 år gammal och hennes död orsakades troligen av Addisons sjukdom, en sjukdom som också John F Kennedy led av drygt hundra år senare.




SS-man räddade hennes syster



Koncentrationslägret Auschwitz bestod egentligen av fyrtiofem mindre läger, som drevs som ett stort affärskomplex. I mitten låg Auschwitz Birkenau, som var det största av dem.

Sextio miljoner reichsmark (ca 210 miljoner euro) hade investerats i affärskomplexet och därför måste alla, som inte var till någon nytta försvinna i gaskamrarna. Då kostade de inte mer i kläder och mat. De gamla, de svaga och barnen gasades direkt ihjäl när de kom med tågen.

Men i området, som gick under namnet Kanada, därför att där troddes det finnas oändliga rikedomar, så kunde människor leva bättre. Där togs allt som fångarna hade med sig om hand. Och där kunde till och med något annat än hat finnas mellan SS-män och de mestadels utvalda kvinnor, som arbetade där.

SS-mannen Franz Wunsch blev kär i Helena Citronova. Han lämnade över en lapp till henne, som berättade det. Helena tyckte att det var bättre att dö än att umgås med en SS-man. Hon förstörde lappen.

Men när hennes syster och två små barn kom till lägret bad hon ändå SS-mannen att hjälpa dem att överleva. Barnen kunde inte få leva där, men han skyndade sig bort till gaskamrarna innan de hade hunnit stänga in hennes syster och barnen och sade att Helenas syster hörde till hans arbetsstyrka borta i Kanada.

På så vis räddades Helenas syster från gasen. Hennes barn dog. Både Helena och hennes syster överlevde kriget och Helena kom till slut att älska också Franz, men de kunde inte bli älskande. Det var omöjligt. Dock så vittnade Helena efter kriget vid en krigsrättegång för honom.


Nu kommer den vackra hösten



Och den är särskild och speciell där vi bor, för havet är ännu varmt och det blir stilla dagar med sol och värme. Rosorna blommar rikt runt vårt lilla veranda. De ramar in den med djupt röda doftande blommor.

Alldeles bredvid står fjärilsbusken, som med sina långa djupblå blomklasar lockar till sig de bevingade. Doften från den är helt bedövande och nysframkallande om man går för nära. Men fjärilarna fladdrar runt den, som om den var deras älskade vän.

Solen sjunker nu långsamt mer och mer mot horisonten och försvinner nästan bakom en höjd i söder under den kallaste årstiden. Men ännu finns den ljuvlighet i luften, som är ett avsked av sommaren.

Och snart får vi tända brasor och värmeljus och njuta av vinterns fröjder. Vi har skördat våra vinbär, krusbär, hallon och björnbärshallon och väntar nu på att äpplena ska mogna lite mer. Det lilla plommonträdet Victoria står överdådigt fullt med frukter och de smala grenarna dignar under dem, men bryts inte.

Och vårt persikoträd Anna Helena - jo det heter så är döpt av någon trädodlare - har skjutit nya skott. Vi som trodde att det var dött och försvunnet, men sommaren har varit enastående för växtligheten med omväxlande väta och värme. Och allt gror och växer.


Monica Antonsson har gjort något storartat



Hon har tagit bort alla inlägg på sin blogg, som handlar om Maja Lundgren, Sanna Ax och Marina Engan. Inte en bokstav finns kvar. Inte heller det hon citerade från Medborgare X blogg i går, som signaturen Kramlund hade skrivit.

Hela bygget faller därmed samman. Det som har hållit uppe "kontroversen" mellan Monica Antonsson och Maja Lundgren.

Uppenbarligen är det inte Maja Lundgrens föräldrar det handlar om heller, för nu står de enda kommentarerna om dem kvar på min blogg. Och dessa har inte jag skrivit utan Maja Lundgrens "anhängare". Det går bra att ta bort dem här också. Ni som skrev dem.

Själv har jag som princip att inte ta bort en enda bokstav från min egen blogg. Men naturligtvis kan den som skrev en kommentar ta bort den.



tisdag 15 september 2009

Psykologisk hud



Jag såg just ett avsnitt av Dr Phil på TV. Där talades det om vrede, om raseriutbrott och om en mamma, som slog och misshandlade sin familj både fysiskt och psykiskt varje dag.

Hon hade varit på vippen att ta en hammare och slå sin son i huvudet för att han hade sms:at till en flicka han tyckte om. Som tur var fanns hennes man till hands och när hon började slå sin son med knytnävarna i ansiktet och huvudet, så kunde han släpa bort henne.

När en av sönerna kom hem och inte hade klarat en stavningstävling, så sa hon till honom att han var en utvecklingsstörd (retard) och när han började gråta så slog hon honom i huvudet med näven.

Denna familj sökte hjälp hos Dr Phil och då uppdagades att mamman tidigare i sitt liv hade blivit våldtagen och hade bestämt sig för att anmäla sin våldtäktsman. Han erkände, men fick inget straff för att bevisen var för dåliga. Hon hade inte blivit slagen tillräckligt mycket.

Dr Phil förklarade att när hon hade upplevt detta hade hon bestämt sig för att det fanns ingen annan än sig själv hon kunde lita på. Världen var ond. Och allt där ute var emot henne.

Hon drabbades också av raseri när hon var ute och körde bil. Alla var i vägen och de körde med flit ut framför henne för att reta henne. Och alltid drabbades hon av de som körde långsamt, så att hon blev tvungen att köra om dem och bromsa in framför dem, för att visa dem vad hon tyckte om dem.

Hon hade mött Jesus i sitt liv och ville ha hjälp, för hon kände att hon höll på att förlora sin familj. Hennes man orkade inte längre. Deras pojkar var också i studion.

Och Dr Phil lovade att hon skulle få hjälp med att slippa gå vidare i den psykologiska hud, som var så brännskadad, att hon alltid greps av denna rasande oresonliga vrede, som yttrade sig i att hon misshandlade människor omkring sig både fysiskt och psykiskt.


Patrick Swayze är död



Han dog i natt om jag har begripit det rätt och först tänkte jag inte skriva om det, för att göra det öppnar dörren till sorgelandet, där jag förvarar alla mina egna förluster. Men jag skrev om honom redan på min förra blogg när han kämpade mot cancern och pressen spekulerade i om han var döende.

Han fick leva i 20 månader efter sin diagnos. Överlevnadstiden brukar vara kring två år. Han somnade in hemma med Lisa Niemi vid sin sida. Hans livs kärlek. De har varit gifta sedan 1975.

Den värsta förlusten i cancer i min egen släkt är min svägerska som gick bort i bröstcancer för snart tio år sedan. Min bror har fortfarande inte orkat tala riktigt om det. Hans sätt är att gå vidare i livet och gräva ned sig i arbete. Det gjorde han nu senast i somras då min svägerskas bästa väninna också gick bort i bröstcancer.

Min bror gifte sig 1976 och de båda fick alltså tjugotre år tillsammans och två barn, som knappt var vuxna när deras mamma dog. De ville inte gå ut ur kyrkan där kistan stod. De bara grät.

I min dagbok Ett Sekel av Tystnad har jag skrivit så här den 24 juni 2003 18.35

Jag måste skriva för att mönstren inte ska upprepa sig. De mönster som finns i min släkt och som släkten inte vill prata om, som jag är den enda som kan se och den enda som kan ändra. Som att min mamma dog när hennes barn var kring tjugo och att min svägerska dog trettio år senare när hennes barn var kring tjugo.

Båda dog dom alldeles för unga förstås. Min mamma var 43 och min svägerska 49. Hemska mönster, alldeles ohyggliga mönster. Eller att min kusin dog när hon födde sitt tredje barn. För att hon inte ville leva. Läkarna sa så. De hade kunnat rädda henne om hon hade velat leva. Hon blev 27 år gammal. Eller att min farfars far dog när min farfar var 20 och hans andra syskon ännu inte vuxna. Min farfar dog när min pappa var 20. I cancer. Farfars far var 58 år när han dog och farfar var 53 år.

Min bror och jag har aldrig pratat om min svägerskas död. Fast jag var den första som doktorn fick tag på när han satt och ringde runt efter släktingar. Han letade i hennes telefonbok, som hon hade tagit med sig i sin handväska. Hon var ensam hemma den där måndagsförmiddagen i november. Hon orkade ringa efter ambulans. Hon orkade samla ihop sina saker, men hon överlevde inte färden in till Södersjukhuset.

Så läkaren fick försöka få tag i någon släkting, någon med samma efternamn som hon. I hennes telefonbok. Min bror vågar inte prata om det, eller orkar inte. Jag vet inte. Vi har en ytlig kontakt. Det är tre och ett halvt år sedan min svägerska dog. Det är snart trettiofem år sedan min mamma dog, men jag sörjer ibland de båda fortfarande.

För min bror är ytligheten säkrast, att prata newtonverklighet, krassa konkreta fakta, hur vädret är och blir, vad om måste repareras, vad som måste åtgärdas. Vad han ska göra tillsammans med sina vänner. Hur bra det går med allt. Vilka fina framtidsutsikter han har. Och vilken fin släkt vi har och alltid har haft. Allt annat befinner sig utanför cirkeln av ljus, av medvetenhet och är hotfullt och farligt.


Grundkurs för utomjordingar del 3



"Som crawl-in i detta uppdrag har du - per definition - en del rätt stora handikapp. När du ombeds snubbla upp ur din rullstol och stå upprätt, så kan du möta en viss lockelse att sitta kvar och vila dig mot dina privilegier som handikappad.

Uppdragskontrollen tar detta tillfälle att hjälpa dig upp på fötter. Ditt största handikapp kommer från det faktum att detta uppdrag kräver total integritet medan kulturen som du representerar kräver väldigt lite eller ingen. Anledningen till detta är att alla jordkulturer har en grundläggande sak gemensamt: de är samtliga ofunktionella.

När en kultur har bestämt sig för vilka ofunktionella aspekter den vill representera så hissar den en flagga för att förklara sin position, förpackar sin favoritsort av ofunktionella aspekter för konsumtion hemma och utomlands och saluför det sedan som ett nationellt arv att vara stolt över och som skall skyddas till varje pris.

Eftersom ni måste skaffa er någon sorts nationalitet för att ta er in här så har ingen av er besparats en identitet som är minst en miljon ljusår och exakt 180 grader från sanningen.

Frestelsen att förbli ofunktionell kommer sig av det faktum att det har varit en så genomgripande och slitsam resa att komma dit; det känns på något sätt som slöseri att bara slänga bort denna möda. På grund av denna illusion om slöseri så kan du komma på dig själv med att klänga dig fast vid falska identiteter eller beroendefyllda relationer, som förlänger återhämtningstiden.

Dessa dubbla relationer, antingen inom dig själv eller med andra, grundar sig på ett ofunktionellt spel som lever på outtalade krav. Dessa krav kan bäst uttryckas som "Var snäll och stör inte min känsla av begränsning. Det är kanske Auschwitz, men det är mitt hem". "

måndag 14 september 2009

Grundkurs för utomjordingar del 2



"Skapad av uppdragskontrollen på uppdrag från Intergalaktiska rådet.

Huvudlösa hönan-syndromet refererar till det neurologiska fenomenet att en nackad höna (eller tupp för den delen) fortsätter att springa vilt omkring som om något fortfarande styrde den. Detta fortsätter en stund tills nervsystemet inser att fågeln är officiellt död.

Detta är just det som kan hända när rädslan elimineras från era system. Rädslans neurologiska mönster kan fortsätta att flaxa omkring ett tag och agera som om rädslan fortfarande bestämde.

Du har två alternativ när det gäller att hantera denna situation. Du kan behandla detta rudimentära beteende på samma sätt som vi har noterat att ni behandlar flugor. Du kan låta dem surra omkring tills de faller ner av sig själva eller du kan smälla till dem och få det överstökat. Det enda du aldrig ska göra är att identifiera dig med dem.

Rädsla och de beteendemönster som hör samman med den är inte och har aldrig varit din identitet. Rädsla är en parasitisk livsform som inte längre har några biologiska skäl att finnas på den här planeten. Om det hjälper dig, tänk på rädsla som en svamp från yttre rymden, som invaderade Jorden för mycket länge sedan och har levt på era system sedan dess.

Rädsla definierar inte dig mer än ett fall av liktornar definierar din kropp. Så vilket sätt du än väljer att hantera det här syndromet på kom ihåg att det är nästan över - och det är inte du."


Grundkurs för utomjordingar



Den kosmiska manualen för planetär evolution. Nödutgåva. Jordupplagan. Samskapad av Uppdragskontrollen och Zoev Jho.

Utdrag ur denna 1995 publicerade bok: "Uppdraget på planeten Jorden initierades på begäran av Jorden själv. Jorden har bett om och de stellära råden har godkänt ett evolutionärt språng. Under det senaste årtusendet har Jorden förberett sig på vår ankomst. Det är dags nu att komma ner till det jordiska planet, för att återkräva planeten i namn av ljusets krafter och för att öppna hennes dörrar mot det kosmiska samfund i vilket hon befinner sig.

Er värld betraktar historien som en förteckning över allt viktigt som någonsin hänt. Inget kunde vara mera fel. Historien är inte mycket mer än en förvrängd uppteckning av ändlöst mänskligt ego-poserande, vars enda syfte har varit att förstärka tillståndet av förnekande. Sedan planeten beslutade att inte längre godta "nej" som svar så har den historiska tiden inget annat val än att ta slut.

Historiens slut bör inte ses som en skrämmande händelse. Den skrämmande händelsen har varit historien själv. Dess slut är den befrielse som kommer att upphöja mänskligheten, inte avkläda den dess kraft.

Många av er är specialister på femtedimensionell teknologi och är medlemmar i Förenta stjärnarméns ingenjörstrupper. Denna organisation har ingenting att göra med Förenta staternas armés ingenjörstrupper, då deras teknologier är helt förankrade i 3D och inom kort kommer att vara helt oanvändbara.

De förenade stjärningenjörerna är mästare på omvandling, högfrekvent vibrationsmedicin och att avväpna ofunktionalitet. De är här för att föra dessa och andra teknologier till planeten för att underlätta den fysiska och andliga förändring som pågår just nu.

På grund av den sjabbiga situation som jordens vetenskapsmän har försatt sig i så finns inte majoriteten av stjärningenjörerna bland dem. Listigt förklädda till hemmafruar, kontorsarbetare, hårfrisörskor, taxichaufförer eller välartade reportrar står de utanför den vetenskapliga världen redo och villiga att börja handla. Nu sänder vi ut signalen att det är dags."


Män hatar inte kvinnor

Lika lite som kvinnor hatar män. Men vi kan gripas av hat. Både män och kvinnor. Varför heter det så? Gripas av hat. Jag tror det beror på att hat är inte något, som ständigt är en del av någon. Det kommer utifrån i vissa situationer när det har gått för långt med något.

Men eftersom vi är människor med en fri vilja så kan vi alltid välja vad vi vill göra. Vi kan ta ett steg tillbaka innan vi har låtit hatet få grepp om oss. Så att den känsla vi har inte behöver ge något uttryck i fysiskt eller psykiskt våld i världen.

Jag har skrivit klart min tjugoandra (eller är det tjugotredje artikel har så dåligt minne ;) på Newsmill och den heter precis det Män hatar inte kvinnor.


söndag 13 september 2009

France Telecom drabbat av självmordsvåg



Det franska bolaget France Telecom med sammanlagt ca 200 000 anställda, varav hälften i Frankrike, har drabbats av en självmordsvåg.

Sedan början av 2008 har 22 anställda tagit livet av sig och 13 har försökt att göra det. Nu har arbetsmarknadsministern i Frankrike Xavier Darcos kallat till sig chefen för företaget för att försöka få stopp på självmorden.

Företaget är det största telefonbolaget i Frankrike och det tredje största i Europa. Självmorden anses bero på det hårda arbetsklimatet i bolaget, på omorganiseringar och en pressad arbetssituation.

France Telecom är privatiserat, men franska staten äger fortfarande 27 procent av aktierna.

Självmordsstatistiken i Europa ligger högst i tidigare Sovjetländer med Litauen som ledande med omkring 68 män och 13 kvinnor per år och 100 000, som tar livet av sig.

I Frankrike är siffrorna 27 för män respektive 9 för kvinnor och i Sverige är antalet 19 för män och 8 för kvinnor.

Den som senast tog livet av sig i företaget France Telecom var en 32-årig kvinna, som hoppade ut genom ett fönster i fredags efter ett möte på kontoret. Detta enligt fackliga källor.


lördag 12 september 2009

Jag har nominerat Monica Antonsson till Stora Journalistpriset


Jag nominerar Monica Antonsson till Stora Journalistpriset för ett stort och viktigt arbete med ett journalistiskt scoop i boken Mia Sanningen om Gömda, som hon genomförde helt på egen hand utan någon stor redaktion bakom sig.
Hon grävde tills hon hade fått fram sanningen om detta den största medieskandalen i modern tid. Mia sanningen om Gömda avslöjade att Liza Marklund, journalist och författare och den radikala kvinnorörelsens företrädare, hade skrivit en skröna med främlingsfientliga och mansfientliga förtecken, istället för en sann historia.
Liza Marklund och Piratförlaget kändes i det sammanhanget som om de styrde Mediasverige. Hon fick utrymme i vår statliga och objektiva TV-kanal TV2 och hennes romanfigur Mia Eriksson fick ännu en gång gråta ut i Aftonbladet.
Mia Eriksson hade i augusti 2008 senast suttit i TV4:as soffa och återigen fått berätta sin historia om hur hotad hon var och att hon inte kunde gå omkring annat än förklädd i Sverige. Då hade hon varit hotad i 17 år enligt henne själv.
Boken Gömda, som har påverkat lagstiftningen i Sverige, för att den kallades en sann historia, säljs fortfarande med de orden på framsidan i varuhus. Fast Liza Marklund har sagt att den var \"ett politiskt projekt\". Och alltså ska uppfattas som politisk propaganda.
Och förra ordföranden för socialdemokraternas kvinnoförbund Inger Segelström skrek från Bryssel i SVT:s Debatt att hon struntade i om den var sann eller inte. Ändamålet helgade tydligen medlen.
Monica Antonsson har avslöjat denna förment sanna historia in på bara benen genom sitt ihärdiga terrierliknande spårande av fakta.
Vi var många som ville ha svar på frågan hur Sverige kunde förledas av en bok som Gömda. Monica Antonsson har avslöjat hur det kunde ske. Hur i stort sett alla politiska partiers kvinnor hjärntvättades med hjälp av den boken, som användes som en handbok för det sk strukturella våldet mot kvinnor.
Och hur vi fick en statsfemininsm uppbyggd. En -ism som bygger på att alla män slår och att det som professor Eva Lundgren i Uppsala har sagt är en könsmaktsordning, som sades vara inbyggd hos män. Män som inte slog kvinnor var helt enkelt undantag från den kulturella regeln, enligt henne.
Monica Antonsson har avslöjat att Liza Marklund, som själv var upprörd över kvinnomisshandel hon såg i Norrland i sin ungdom, gick in i samarbetet med Mia Eriksson och helt och hållet utan någon journalistisk granskning av sitt källmaterial konstruerade en bok Gömda, som innehåller felaktigheter, lögner och förtiganden. Allt med syftet att främja den radikala feminismen.
Det mest uppseendeväckande var att Mia till slut blev tvungen att fly landet, vilket togs upp i riksdagen som en fråga till justitieminister Tomas Bodström om vad som skulle göras för att inte fler kvinnor skulle behöva fly Sverige och söka asyl i USA. Monica Antonsson har i 84 kapitel redogjort för vad som egentligen hände och avslöjat denna kampanj för radikal feminism, som Gömda ingick i på 90-tal och 2000-tal. Detta avslöjande gjordes av Monica Antonsson ensam och utan något stöd från resten av medierna i Sverige. Hon blev inte ens inbjuden till TV-programmet Skavlan i TV2 under 2009 utan där fick återigen Liza Marklund möjlighet att breda ut sig. Monica Antonsson har gjort en stor insats genom att sakligt och i det långa dokumentära reportagets bokform berätta om hur hon steg för steg själv upptäckte hur också hon själv hade blivit lurad. Från den första gången när hon träffade Mia Eriksson.
Hur hon sedan har kontaktas av de människor i staden Oxelösund, som aldrig fick något gehör i vanliga medier. Motståndet mot dem var helt enkelt för starkt. Ingen trodde på dem när de försökte berätta sanningen. Mer än en miljon människor har läst om hur den hemske arabiske mannen och hans kompisar hade förföljt Mia och hennes familj genom Sverige. Och ingen brydde sig om att lyssna på dessa förtalade människor. Bara Monica Antonsson gjorde det.

Jag nominerar alltså Monica Antonsson, för att hon är en modig och ihärdig journalist, som aldrig gav sig fast hennes bok Mia Sanningen om Gömda tog många år att skriva och till sist få utgiven. Hon borde inte glömmas i detta sammanhang, utan tvärtom belönas nu när också journalistkåren har hämtat sig från den chock som genomfor alla vettiga människor i Sverige, då när hennes bok Mia Sanningen om Gömda publicerades och allmänheten till sist begrep att det gick att föra både vanliga människor och det politiska Sverige bakom ljuset, genom att helt enkelt skriva en lögnaktig historia och påstå att detta var sanningen. En politisk pamflett i bokform, som aldrig hade blivit avslöjad om det inte hade varit för journalisten Monica Antonsson.


PS. Ifall Monica Antonsson skulle få detta pris vore det en sensation eftersom det är Lukas Bonnier, som står bakom detta pris, men det var roligt att nominera henne ändå.DS.

Jag naiva idiot



Jag fattade verkligen inte vilka enorma klyftor som finns i vårt samhälle, men nu har jag begripit. Det går upp ännu en talgdank för mig jag läser Gudrun Schymans senaste inlägg på Newsmill, där hon försöker bli populärare genom att skriva om att "bra sex är lycka". Det var tydligen hennes egen rubrik - finns kvar som artikelnamn, som sedan har tonats ned till "Lycka kräver reservationslösa relationer".

Hon talar bara om relationen med någon hon har sex med och kör sitt program om könsmaktsordningen, som gäller förstås. Alltså att alla svenska män är som talibaner, vilket hon lyckades med att få ur sig redan i början av det här seklet.

Själv så har jag kommenterat den artikeln med en liten sedelärande berättelse om den korta tid, när jag råkade bo i samma hus som hon gjorde. Vi ville inte bo där längre sedan hon hade flyttat in och när jag skulle flytta så tog hon sig för att skälla ut mig. Jag blev oerhört förvånad, för varken förr eller senare har jag blivit utskälld, för att jag har velat flytta från en bostadsrättsförening.

Dock godkände inte styrelsen en enda av de av oss föreslagna köparna, utan det blev till slut föreningen själv, som köpte ut oss, så att de fick välja ut den de ville sälja till. En av de tilltänkta köparna frågade mig om det var en sekt, som bodde i huset, men på det svarade jag nej.

Men så här långt efteråt så är det ganska självklart att så var det. Från början var det inte så, men det blev snabbt en sekt med politiska förtecken när Gudrun Schyman hade flyttat in.

Stadgarna var sådana i det huset att vi fick ut precis det vi hade lagt ut, plus någon liten uppräkning med inflationen. Så såg det ut för ingen skulle tjäna på att bo. Vi tyckte att det var viktigare att vi människor som bodde där mådde bra och hade en god relation till varandra.

Jag citerar en bit ur Gudrun Schymans artikel nedan:

Lycka kräver reservationslösa relationer. Relationer fria från förtryck, makt och ägande. Sällan är det så tydligt som i en kärleksrelation. Så fort makt och ägande blandas in, vilket är det gängse med den könsmaktsordning som är plattform i alla våra samhällen, minskar möjligheten och förmågan att älska reservationslöst. Det tydligaste exemplet på den reservationslösa kärleken, den som vi upplever som ett tillstånd av lycka, tror jag finns i relationen till våra barn. Det händer något i oss när vi ställs inför det nya livet, när vi känner ansvaret, glädjen, styrkan och sårbarheten, samtidigt. Vi älskar, reservationslöst. Vi får inte ens något riktigt svar den första tiden, men vi vet att vi älskar. Vi ger.

När Gudrun Schyman flyttade in i det som hon alltid har kallat "sitt kollektivhus" fast det var en bostadsrättsförening, så var det med de regler och bestämmelser som fanns där. Och hon flyttade dit för då fanns det några som kunde ta hand om hennes barn. Jo hon har själv sagt så. Dessa varelser som hon inte fick något riktigt svar från. Och hon själv kunde ägna sig åt att göra karriär.

Detta var alltså medan hennes barn var små och hon själv "bara" en medlem i den inre kretsen i partiet, men ännu inte riksdagskvinna. Hon jobbade på socialen i Gustavsberg.

När hon sedan skulle fullfölja sin karriär genom att flytta till stan, så hade hon och bostadsrättsföreningen ändrat stadgarna så att hon fick ut marknadspris för sin lägenhet. Alltså profiterade hon på en annan människas arbete och goda vilja. Vi hade jobbat omkring fem år med att köpa huset från Värmdö kommun och bygga om det från det ålderdomshem, som det hade varit, till bostäder.

Hon uppförde sig alltså precis som kapitalistiska direktörer skulle gjort i samma situation och profiterade på andra människors goda relationer, på deras arbete och välvilja.

Relationen mellan henne och mig medförde ingen lycka, men jag förstår att Gudrun Schyman försöker höja sina odds nu en smula, för när som helst är vi inne i ett valår. För min egen del blev erfarenheten från att bo i samma hus som hon, att hon framträdde som vilken makt- och penninggalen direktör som helst. Det öppnade mina ögon långt innan resten av svenska folket fick samma erfarenhet.

Jag måste säga att jag är verkligen glad att det bara är omkring en procent som röstar på henne och Fi, för den sortens samhälle, där det ses som att vi är våra könsroller är helt åt skogen. Naturligtvis är vi i första hand människor och inte kvinnor eller män. Och vi kan alla ha både manliga och kvinnliga egenskaper. Men de djupa klyftorna och ravinerna efter denna sorts politik finns kvar.

Särskilt som alla bekände sig till feminismen i det förra valet. Också nästan alla manliga partiledare. Alltså att bekänna sig till något sådant är att leva kvar i något som aldrig har varit sant. Män och kvinnor har i alla tider hjälpts åt att skapa ett samhälle för sig själva och sina efterkommande. Sedan har det funnits negativa relationer, som alltså inte skapat lycka varken för familjen eller i det större sammanhanget, men detta har varit undantag. Ändå tills det blev statsfeminism i Sverige och skilsmässorna blev fler än någonsin.

PS. Ursäkta att typsnittet svajar, men jag är teknisk idiot också och har gett upp att få det likadant. DS.





Klu Klux Klan är här

Nu ska ni se att ni blir hängda alla som har haft oförskämdheten att ställa sig upp och säga något under sina egna namn. Ni kommer att bli jagade tills de får tag på er och kan hänga er i första bästa träd.

Ni kommer inte att ha en chans för varje ord och varje bokstav ni någonsin har yttrat i hela ert liv kommer att vändas emot er. Och försök inte få någon kontakt med det mänskliga i dessa anonymitetens huvor för det ses som ett riktigt påhopp. Och då blir ni bara ännu mer skyldiga.

Det handlar om denna gruppens medvetande. Det lägsta som finns. Människor som är inblandade i negativa grupphandlingar under anonymitetens namn tar sällan eller aldrig något eget ansvar för vad de gör.

Det är den negativa sidan av sanningen: Allt är ett. Enligt de oskrivna lagarna så är det ledarna, som tar på sig ansvaret. Inte anhängarna. Gruppens förväntan om lojalitet utövar en stor makt över individerna. Man kan känna lojalitet mot människor som verkar tillhöra samma grupp även om man inte känner dem personligen.

Det klassiska exemplet på detta är Nürnbergprocessen där de flesta nazister som stod anklagade hävdade att de bara "lydde order". De var stolta den gången att ha kunnat leva upp till gruppens krav, men fullständigt oförmögna att acceptera några personliga konsekvenser och ta ansvar för vad de hade gjort.

De var som kuggar i ett maskineri, som hade avhänt sig all möjlighet att känna något ansvar för dessa människor, som de hade dödat för de var inte av samma sort som de själva. De ingick inte i gruppen. Bödlarna gömde sig bakom sina ledare. Och den ytterst ansvarige för dem fanns inte längre där.

Den första lilla individuella utvecklingen innebär att ifrågasätta destruktiv gruppkraft, men det gjorde alltså inte dessa män. Istället var de stolta över att kunna följa sina order.

I de grundläggande begreppen ingår också heder. Denna anses ofta inte ha något med hälsan att göra, men en känsla av heder ingjuter en mycket kraftfull och positiv energi i vårt andliga och biologiska system, i vårt immunsystem och vår benstomme och våra ben. Det gör också att vi kan stå för våra åsikter med stolthet och värdighet.

När inte dessa grundläggande värden fungerar för människor så drabbas hälsan. Under depressionen på 30-talet så blev USA lamslaget av den ekonomiska krisen. Polio bröt ut, som förlamade människor fysiskt och var ett uttryck den rädsla som spreds. Likadant är det nu när en ny pandemi har brutit ut, när en del säger att 30-talet är tillbaka. Unga människor drabbas mest, som barnen gjorde då med polio.

Människor som inte har ordning på de grundläggande känslorna av lojalitet och heder eller, som ser sig som offer, sprider en känsla av maktlöshet inom ett samhälle. Att hysa bitterhet mot ett samhälle låser de, som känner sig som offer, i en ständig inre konflikt så att de inte kan få tillgång till det positiva, som finns i devisen Allt är ett.


fredag 11 september 2009

Ett mejl kom till mig



Jag fick ett mejl:


Hej ni som har blivit föremål för anonymt skvaller och förtal på nätet!
1. Monica som hade kurage nog att starta en blogg i samband med utgivningen av sin bok Mia Sanningen om Gömda och som trots många påhopp stod pall. I den nya bloggen är icke önskvärda kommentatorer bannlysta.
2. Ingrid som bemött och kritiskt granskat överlevargruppens hjärtefrågor.
3. Ann Helena som stött Monica helhjärtat och därmed ådragit sig många anonymas vrede.
Vilka är de som fick Monica att stänga sin första blogg, som fått Ingrid att stänga sin blogg helt (åtminstone tillfälligt) och som gjorde att också Ann Helena stängde sin blogg ett tag och sedan i den nya bloggen skrivit så infama kommentarer att hon nästan bröt ihop? Det är ju inte lätt att veta när det är anonyma avsändare, men det ligger nära till hands att tro att det rör sig om samma klick människor i alla fallen. De verkar hårdbevaka era bloggar och sedan diskutera era inlägg och framför allt era personer i en välkänd författarinnas blogg. Genom att ni är öppna med er identitet, era yrkesliv och andra detaljer blir ni lätta måltavlor för allehanda spekulationer, vilket de som är anonyma inte riskerar. Dessa människor är så infama att de t.o.m. kontaktar arbetsgivare för att försöka misskreditera er. Detta borde vara åtalbart och jag hoppas innerligt att en polisutredning kan bringa klarhet i vilka dessa människor är och att de på något sätt kan hindras från sådana metoder i framtiden.
Vissa i överlevargruppen är faktiskt också öppna med sin identitet. Här har vi en, som förklarar varför denna grupp engagerat sig så för "brottsoffret" Mia: http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/15/debatten-tystar-offer-och-overlevare. En annan person i denna grupp hade jag aldrig hört talas om tidigare men han är tyligen /ö/känd och har diskuterats flitigt i vissa forum https://www.flashback.info/archive/index.php/t-215029-p-3.html. Faktum att jag aldrig hört talas om överlevarrörelsen tidgare men det finns tydligen plats för alla grupperingar på nätet http://www.andrumforum.se/index.html, http://overlevare.blogspot.com/, http://www.rsci.nu/. På det senare forumet finns en litteraturlista med lästips och det är en förfärande lång lista på böcker som har med sexuella övergrepp att göra. I stort sett alla utkom på 80- och 90-talet. Faktiskt fick också fyra exempel på författare som är anhängare till teroin om "falska minnen":
  • Goodyear-Smith, F : First do no harm - the sexual abuse industry (1993) Benton-Guy
  • Scharnberg, Max: The non-authentic nature of Freud´s observations (1993) Uppsala universitet
  • Svensson, Pelle: Skymningslandet (1995) Cewe
  • Öhrström, Lilian: Sex, lögner och terapi (1996) Norstedts
  • Ni har utmanat som jag ser det en grupp fanatiker och extremister som det inte går att prata förnuft med. De är så känlomässigt engagerade i sina hjärtefrågor att inga förnuftsargument biter och de känner sig väldigt hotade, först när det visar sig att den förföljda "Mia" inte alls är så snövit som Liza Marklund utmålar henne och sedan när Ingrid gång på gång attackerar den grund som de står på. Utan att Ann Helena nämner dem vid namn förstår de att det är de som åsyftas när det talas om stalkers, mobb, troll m.m. och så går de till motattack i samlad tropp. Tydligast syns detta i kommentarerna till Ann Helenas artikel i Newsmill http://www.newsmill.se/artikel/2009/07/09/kandisar-anvander-blogghatet-i-sina-karriarer. Dock får de en del mothugg och den här kommentaren tycker jag är obetalbar:

    #106: Anonymous Anonimo, flamma stolt men akta svansen! Om du vill vara med i trolldansen här får du faktiskt lära dig att hålla takten bättre. Modellen som tillämpas är att struntkommentarer rytmiskt varvas med personattacker på författaren Ann Helena. Du gjorde en struntkommentar, utan att balansera det med en attackpiruett. Ja, hoppas du inte tar illa upp..jag säger bara som det är i all vänskaplighet, för annars får du inte vara med i våran syförening mer---Åverlevarna heter den. Det går nämligen inte an att avvika från mönstret och hoppas kunna komma undan med det för hela medlemskåren finns på plats nu, alltifrån kassårska Nårafårjo, TantHåsta och kånstapeln som bloggar under det hemska namn som på svenska betyder "mammahåran". Närvarande här finns även Ulven och Ulvrikan. Ulven är som bekant det tama mansdjur som vaktar vår medlemslokal och som ibland utfodras med avbitna lemmar från bloggkrigens offer. Bara de som kan rufsa honom i pälsen äger tillträde till det allra innersta av medlemslokalen. Det är därför det kramas så mycket på insidan där. "Kram Marina. Tack, vännen, kram på dig själv Tina, du skriver bäst i världen. Kram Åke lille. Kram på dig själv Kirahjärtat, du är bara bäst!". Sanningen är att de alla i hemlighet är åverlyckliga åver att ha åverlevt med alla lemmar intakt när de trädde in i råvarkulan, speciellt nu när det blivit mer populärt att vistas där på grund av att en nytt drottningbi flugit in, hon som satt gaddar i ryggen på hela sin bekantskapskrets och därför blivit tvungen att hålla hov hos Åverlevarna nu.

    #111 Anonym, 2009-07-13, 01:44
    Ja, de fick ju en fristad hos en välkänd författarinna och sedan dess har det tyvärr rått ett skyttegravskrig mellan Monicas och Majas bloggar. Det är tråkigt att hon låtit dem hållas och därmed solkat ner sitt eget renommé. Hon kanske tyckte att det inte kunde bli värre än vad det är? Jag har haft svårt att förstå vad hon skulle vinna på att hacka på Monica och Ingrid, två seriösa yrkesmänniskor. Någon kastade fram teorin att Maja ville provocera fram en konflikt som ett trick inför ett boksläpp, men jag är osäker om det förhåller sig på det sättet. För mig känns det som om hon åker snålskjuts på vad ni tre åstadkommer och åstadkommit: journalistiskt grävande och självständigt tänkande. Det är alltid bättre att tala med varandra än om varandra och därför är det glädjande att Maja i dag svarade på Ann Helenas mejl. Vi får se om det hjälper.
    Om det inte redan framgått ger jag er alltså mitt fulla stöd och jag tycker det är mycket tråkigt att en sådan här liten klick har fått styra dagordningen så länge. Tänk vad Piratförlaget måsta mysa över att debatten om och med överlevarna tagit bort fokus från Gömdaskandalen. Samtidigt förstår jag om Monica en dag fick nog och inte fann sig i deras näthat längre. Jag vill alltså uppmuntra er att fortsätta blogga. Det är många fler som gillar det ni skriver än som ogillar det, men vi som gillar er är kanske för tröga att framföra det.

    Här har mejlaren försökt att sätta in kommentarer från Newsmill, men det går tydligen inte att sprida dem vidare.

    Mejl till Maja Lundgren



    Jag gick in på Majas blogg - för en gångs skull - för att se vad som försiggick där och jag försökte kommentera, men det gick inte. Antingen tekniskt fel eller nåt annat, så skickade det jag hade skrivit, som kommentar till Maja, som mejl istället och lät henne avgöra vad som ska göras med detta. Ni får kopia på denna kommentar nedan:

    Kära vänner!
    Nu gick jag in på denna blogg där jag aldrig annars befinner mig och jag ser att ni inte kan låta bli att diskutera mig , Monica och Ingrid. Det är alltså skvaller om inte något värre och jag tycker ni kan ägna er åt något annat.
    Och det är hedervärt av dig Maja att försöka åtminstone styra över intresset på litteratur och en författarkväll på Rönnells.
    Jag blev verkligen däckad, för någon gång blir man det av att ständigt vara utsatt för anonyma kommentarer. Och jag vill inte stänga min blogg för andra än jag känner eller behöva sovra i kommentarerna, för det är lika illa.
    Då blir det enbart jag, som ska sitta där och läsa elakheterna. Och att ha allehanda spärrar för att människor ska kunna läsa eller kommentera. Vad är det för slags samhälle? Ett samhälle med små grupper överallt utan någon kontakt med vartannat? Och vart leder detta? Det för oss genast ett par tre hundra år bakåt i tiden.
    Alltså jag är en människa med ett öppet hjärta och jag vet inte om ni vet vad det betyder. Det är ingen floskel som man kan tro utan betyder verkligen att jag inte sätter upp något försvar mot världen utan har hjärtat inkopplat till huvudet och låter både känsla och tanke råda.
    Jag har aldrig sett mig själv som offer vilket jag också skrev i mitt inlägg på min blogg, som ni tydligen har läst, men jag har gått igenom mycket skit i mitt liv och det finns mycket skit i Norrland vilket har bekräftats också av Liza Marklund & co , för hon skrev sin bok Gömda också för att hon blev så upprörd som ung av all kvinnomisshandel i Norrland.
    Den boken ingick i feminismen, synen att män är del av ett strukturellt och kulturellt våld. Att de helt enkelt måste slå. Något som Elsa Bolin och en viss professor Eva Lundgren tillsammans har förfäktat.
    Genom mina upplevelser både som liten och vuxen blir jag naturligtvis en annan och känsligare människa än tex Ingrid, som uppenbarligen aldrig har blivit utsatt för det som jag har utsatts för. Men det är faktiskt så att i det skrå där både jag och Maja Lundgren befinner sig: i det skrivande skrået, i det konstnärliga skrået och i journalistskrået så finns det oerhört många människor, som mår illa på olika sätt just därför att de tangerar världens gränser.

    Dessa människor bär ofta andras illvilja, avundsjuka och de mindervärdeskomplex, som andra har. Stundtals blir dessa bördor för mycket. Vilket hände när den journalist som jobbade i rummet bredvid mig på DN tog livet av sig. Sånt händer.

    Plus att där finns alkoholism och annat, som tex min egen pappa råkade ut för. Plus Peter Bratt och tex P O Enquist.
    När det gäller författare så lär omkring 50 procent någon gång behöva psykvård. Själv tycker jag alltid att det är bättre om samhället och omgivningen kan hjälpa den som är utsatt istället. Precis som min kollega Margareta Alderin har beskrivit i sin bok Upptäckten.
    Men ibland finns det inte ett sånt nät kring människor (se Anna Odell) och det var också därför jag själv hamnade på psyket hösten 1973, för då blev allt för mycket och ingen fanns där som kunde stötta. Men nu när jag bad om hjälp på min blogg så jag fick så mycket stöd från så många människor så det fungerade och när det gör det är det mycket lätt att gå från liten sårad, utsatt och nästan panikslagen flicka till vuxen, mogen och utvecklad 63-årig kvinna igen.
    Plus att jag har en mycket bra sambo, som alltid stöttar mig. Och jag honom och detta har varat i snart 26 år, något att vara tacksam för. Ibland blir jag fortfarande förundrad över att vårt förhållande finns, för vi är sannerligen inte lika som människor. Men som alltid i förhållanden så gäller det att någon har förmågan att ta ett steg tillbaka och inte alltid hacka tills relationen är i bitar och totalt sönderkörd.
    Så istället för att skvallra om mig eller andra på den här bloggen tycker jag att ni kan stå upp för er själva, som de unika människor ni är. Och inse att det inte blir en bättre värld av att tala om människor. För ni kan aldrig få syn på hur människor är genom att tala om dem. Det ni gör är väl närmast att tala om er själva istället då. Tala till dem istället. Det är mycket bättre.
    Och det är mycket bättre om man vågar stå för det man säger utan anonymitet. För det är alltid en stor frestelse att bli en anonym mobb, ifall man aldrig behöver ta ansvar för det man håller på med. Och särskilt om man inte har en egen blogg utan bara kommenterar på andras. Under ett alias.

    Ni är välkomna att kommentera på min blogg men betänk då att ni är inbjudna till mitt vardagsrum, där jag ibland yttrar tankar, som jag aldrig ens har uttalat i något annat sammanhang. Så ser jag på skrivandet, som att det är där det går att gå längst i vad jag är, för att fortsätta den utveckling som alltid pågår inuti mig själv och som inte stannar förrän den dagen jag lägger ned pennan och lämnar detta jordelivet.

    Precis som min pappa gjorde, som skrev sin sista artikel några timmar innan han dog. Den handlade om andra världskriget och publicerades till den 6 juni 2004 när det var 60-årsminnet av dagen D, detta den största mänskliga övergången över ett stort vatten, som någonsin hade gjorts. För att befrämja sådana demokratiska rättigheter som frihet och yttrandefrihet.

    Min pappa Ingvar Rudberg skrev detta på sin dödsbädd i slutet av mars 2004 och jag tror han ville säga något som han knappt själv begrep innan han lämnade detta liv. Allt detta och mer därtill finns nedtecknat i min dagbok Ett Sekel av Tystnad, där jag har skrivit om vad som hände och händer i vårt samhälle på alla nivåer. Så fortsätter vår mänskliga utveckling genom tiderna.

    Och det som väntar oss är alltid något mer och bättre vad som än händer. För som jag skrev i dag så har även olyckor och det vi kallar död en roll i livets stora väv. Läs gärna det jag har skrivit och kommentera detta med respekt för min person om ni vill. Tack!